Sida 87
»Om vi i dag skulle gå på en bolagskrog?» sade en af de ofvan omnämde finsmakarne som bruka då och då »dinera» hos Stoehr.
Förslaget väckte häpnad, då man fann att det framstälts på fullt allvar. I Italien kan en man med bildning, till och med af hög samhällsställning, besöka en osteria, hvilken icke är något annat än en vanlig krog, men om ett helt simpelt biträde i en handelsbod skulle gå in på en bolagskrog i Stockholm, satte han kanske hela sin framtid på spel. Att en extra ordinarie i konungens kansli eller en löjtnant vid gardet kunde träffas på en stockholmskrog är alldeles otänkbart. Och dock äro våra krogar vida snyggare än flertalet af t. ex. Romas osterior. Jämlikhet finnes ingenstädes i Europa, hvarken i det konstitutionela Italien eller det demokratiska Frankrike, men i det offentliga lifvet blanda sig folkklasserna i många land dock mera obesväradt med hvarandra än hvad fallet är hos oss.
Emellertid kan en bildad man äfven i Stockholm besöka en krog, förutsatt att han alldeles icke frågar efter hvad folket säger, men hemmastadd där känner han sig icke. Det förefaller honom såsom vore han ute på äfventyr, och det kan hända, att han inbillar sig kunna råka ut för ganska romantiska tilldragelser, men inbillning är det då. En stockholmskrog på åttiotalet är ett rätt hyggligt ställe, men föga romantisk. Den åsigten grundar sig på personlig erfarenhet.
Men äfven utan romantik har man på stockholmskrogarne godt tillfälle att studera det s. k. folklifvet, det som lefves af hufvudstadens mindre bildade och mindre bemedlade eller fattiga befolkning, i synnerhet af mankön. Kvinnan synes på Grand Hôtel, Rydbergs och nu mera äfven på operakällaren, liksom på Kung Karl och W6, men nästan aldrig i bolagskrogarnes offentliga rum, träffas däremot i deras enskilda och i köken, där mången ordentlig kvinna af folket intager sina måltider.
En öfverlefva af det folklif som Rellman skildrat och som nog funnits i verkligheten, äfven om det skådats genom skaldens färgade glas, träffar man i vår tid endast på Stockholms krogar. Lifvet där är visserligen icke fint, kan till och med vara ganska rått, men däruti ligger ofta en humor som mildrar råheten, till och med en älskvärd gladlynthet som icke är sämre än på det fina kafét, fastän den framträder i en annan form.
En bättre klädd person tyckes icke väcka något utomordentligt uppseende, när han väl kommit in på krogen, skulle än hans inträde dit ha på gatan framkallat de förbigåendes förundran. Man kastar visserligen en och annan spörjande blick på honom, säger kanske till och med ett glåpord, men lemnar honom för öfrigt i fred vid det bord där han slagit sig ned. Förhållandet skulle sannerligen icke
