Sida 88
vara likadant, om en sämre klädd karl besökte ett förfriskningsställe för »bättre folk», äfven om hans portemonnä vore aldrig så späckad och han iakttoge det mest städade uppförande.
Sitter man tyst i en vrå på krogen och gör sina iakttagelser, störes man vanligtvis icke. Man är glömd i sorlet, hvilket i synnerhet om aftnarne är mycket högstämdt och i den oupphörliga strömmen af gäster som komma och gå. Då och då infinner sig kanske en af uppasserskorna och gör sig underrättad, om man önskar något vidare, men af andra störes man icke, så vida det ej skulle falla någon af de mera beskänkta gästerna in att öppna ett litet samtal, hvilket möjligtvis kan vara i kitslig afsigt, men kanske också endast af vanlig meddelsamhet. Samtalet kan urarta till ett försök till gräl från den vanlige krogkundens sida, men om den mera sällsynte gästen icke är alt för oförståndig, räcker det försöket icke länge. Slagsmål höra till undantagen nu för tiden och undertryckes snart af polisen. Visserligen sade en gång en upprymd kroggäst till mig:
»Vänta herrn lille till dess slagsmålet börjar», liksom detta skulle vara en vanlig aftonunderhållning, men uttrycket torde endast ha varit ett på stället öfligt talesätt utan djupare mening.
Aftonen är naturligtvis den gynsammaste tiden för att sätta sig in i kroglifvet, men äfven på en förmiddag kan det ega sitt intresse. Låt oss t. ex. återgifva det besök som tecknaren af hit hörande illustration och författaren gjorde på en krog vid Österlånggatan en höstdag anno 87.
Trakten är just icke den med bästa ryktet i Stockholm. Sjömän, schåare och dylikt folk är Österlånggatans vanliga »trafikanter», och äfven om ett stort antal af dem kan vara ganska aktningsvärda personer, är öfrigas uppförande åt minstone icke utmärkt för stillsamhet, knapt för laglydnad. Gatan är därför en af de bullersammaste, till och med en af de farligaste nattetid och fordrar starkare polisbevakning än annorstädes. Förr voro blodiga slagsmål på Österlånggatans och de där utmynnande grändernas krogar mycket vanliga. Grändernes krogar finnas ej mera, men själfva gatan har tre, hvilket visar huru stort behof den trakten har af sådana utskänkningar. Då oordningar förefalla, är det visst icke alltid på krogarne, mycket oftare på gatan, skulle de förra någon gång och de små kaféerna mycket oftare vara den egentliga orsaken.
Konstnären och jag hälsade på i Österlånggatans alla tre utskänkningslokaler, men stannade slutligen i den nordligaste, hvilken såsom ljusast erbjöd bästa tillfälle till afteckning. Klockan led mot tolf. Rummet var ganska befolkadt. Där syntes visserligen icke några fina herrar, men ej häller några trasvargar. Snyggare kunde må
