Amerikas Förenta Stater

blott var tänkbart. Nämda dag fann nämligen en man vid namn Marshall i en sågränna, den han höll på att bygga vid Coloma, en liten klump guld, som ditförts med sand och grus, det han uppgräft. Fyndet gaf anledning till en närmare undersökning hvilken snart gaf vid handen att guld i mängd förekom bland sanden. Marshall upp gaf med ens alla tankar på fortsatt värksamliet såsom sågegare och tog i stället itu med guldvaskning samt fann snart nog att han gjort en upptäckt af aldeles utomordentlig vikt. Så länge som möjligt höll han denna sin upptäckt hemlig, men kunde icke förekomma att kännedom därom småningom spridde sig bland den närmaste befolkningen. Och då alla, som, manade af Marshalls lätt vunna rikedom, följde hans exempel äfven funno guld i mängd flög ryktet om upptäckten inom kort som en löpeld genom hela California, genom dess syskonstater i unionen och snart nog utöfver hela jorden. De första, som skyndade till det nyupptäckta guldlandet behöfde knappast göra mera än böja sig ned för att ur den rika jorden ösa guld med fulla händer och i samma mån som alt flera äfventyrare värkligen funno guld, i samma mån förstorades också ryktena om det nya Eldorado’ts oerhörda rikedom och orsakade én rusning dit ut till den fjärran västern, sådan världen aldrig tillförene skådat.

Allenast under det första året efter det guldfyndena i California blifvit kända strömmade dit från de amerikanska oststaterna öfver etthundra tusen män, dels öfver land, dels öfver näset vid Panama och dels med segelfartyg rundt Kap Horn. Hvilken väg som än valdes var full af faror och mödor af otaliga slag och i livilket fall som hälst kräfde resan till guldfälten flera månader. Men hvarken de oerhörda strapatserna vid färden öfver de tusenmila prärierna, de öde bärgen och de ännu ödsligare slätterna väster om Klippbärgen, eller de faror, som hvarje ögonblick hotade från de blodtörstiga indianstammar, hvilka nu första gången sågo sitt oberoende och sin eganderätt till den vida västern hotade, kunde afskräcka de tusenden och tiotusenden män af olika samhällsställning och olika lefnadsvilkor, s.om i de östra staterna grepos af guldfebern. Och lika liten skräck ingåfvo sumpfebrarna, som lurade på dem, hvilka valde vägen öfver näset vid Panama samt underkastade sig den ofta månader långa väntan på fartyg i staden af samma namn, eller de många månaderna ombord på illa utrustade fartyg under sjöresan rundt den amerikanska kontinentens sydligaste spets. Törsten efter guld och hoppet om snart förvärfvade rikedomar fördrefvo all fruktan och tvekan. Till California! var lösen ock fältropet och till Cali-