Sida 806
6. Tiden efter inbördeskriget.
sträcka af tvåhundra mils längd och femtio mils hredd odelades fullständigt, öfver ettusen hvita män, kvinnor och barn mördades, och flera miljoner i egendom förstördes. Kriget fördes till ett för de lxvita segerrikt slut af general Sihley,1 som tillfångatog ett större antal Sioux’s och stälde dem inför krigsrätt. Icke mindre än trehundra af dem dömdes att hängas, men endast trettionio blefvo afrättade, hvilket injagade en så pass grundlig skräck i dem, som ännu befunno sig på fri fot, att de nedlade vapen.
En del af stammen hade emellertid förblifvit fredlig, men hade i lika hög grad som de krigförande blifvit föremål för de hvitas oblidkeliga hat, så att regeringen för att skydda deras lif sett sig nödsakad att förflytta de fredligt sinnade rödskinnen till en öde och obebodd trakt i Dakota, där de under tre års tid måste utstå de största umbäranden. Unionsregeringen syntes efter kriget icke kunna komma till något afgörande beslut beträffande Sioux-indianerna, utan lät under de närmast följande tio åren så godt som hvart år flytta dem från en plats till en annan, hvilket naturligtvis måste underhålla rödskinnens missnöje. Detta underblåstes samtidigt också af de Sioux’s, hvilka lyckats rädda sig undan regeringstrupperna in i Canada och därifrån, under ledning af den senare så berömda höfdingen och medicinmannen Sitting Bull, ständigt intrigerade bland sina stam-förvandter och sökte uppegga dem till nya fiendtligheter. Usla indianagenter gjorde sitt till att öka missnöjet hos rödskinnen, hvilka hvarken erhöllo penningar eller födoämnen i enlighet med de ingångna fördragen, utan i stället förtrycktes och utplundrades på allehanda sätt. Alt flera af de yngre krigarne slöto sig till de fiendtligt sinnade, hvilkas antal sålunda stadigt tillväxte, tils Sitting Bull år 1876 ansåg sig stark nog att ånyo kunna draga ut på krigsstråten. Kriget fördes med växlande lycka och utmärktes genom den blodiga massakern på öfverste Luster och hela hans trupp, af hvilken ingen enda undkom med lifvet. I längden kunde indianerna dock icke fortsätta kampen mot de hvita, utan tvingades slutligen att underkasta sig och gifva sig fångna, undantagande likvisst Sitting Bull och några af hans närmaste följeslagare, hvilka ånyo flydde till Canada. Efter detta utbrott beslöt sig unionsregeringen ändtligen för att för de återstående Sioux-indianerna, fjortontusen till antalet, upplåta den reservation i South Dakota, där de numera hafva sina hemvist och dit småningom också de flesta af stammens öfriga grenar förflyttats.
Källa: Project Runeberg ·
