Sida 816
6. Tiden efter inbördeskriget.
civilisation är mäktig att med ett steg öfverskrida det omätliga svalget mellan stenålderns folk, representeradt af de vilda indianstammarna, ock det nittonde århundradets kulturmänniskor.
En mellanlänk mellan de vilda stammarna och dem, kvilka sedan toltekernas och atztekernas tid egt en viss kultur, bilda Navajo-indianerna, som väl äro besläktade med Apackerna, men skilja sig från dem i snart sagdt alla andra afseenden än de fysiska och språkliga. Till hälften nomader ha Navajo-indianerna så långt kunskapen om dem sträcker sig tillbaka varit på sätt och vis bofasta samt lifnärt sig med jordbruk och boskapsskötsel. Deras samhällsorganisation har alltid egt långt större fasthet än de vilda nomadstammarnas och hela deras lefnadssätt tydligt visat, att de erhållit en viss grad af kultur genom beröringen med de högre stående Pueblo-stammarna, kvilka kunna räkna sina anor i rätt uppstigande led ända från toltekerna.
Långt mera krigiska än dessa sina eljes högre stående grannar, ha Navajo-indianerna altid vetat att framgångsrikt motsätta sig alla försök af såväl mexikaner som amerikanare att inkränkta på deras område samt därvid visat synnerligt liten respekt för de fördrag, de gång efter annan undertecknat, men lika ofta vid första tillfälle brutit. Under secessionskrigets tid förde också Navajo-stammarna krig mot amerikanarne, men ledo ett så grundligt nederlag, att öfverste Kit Larson, som ledde fälttåget emot dem, kunde taga tillfånga icke mindre än sjutusen af stammens medlemmar. Dessa köllos sedan under en tid af fem år innestängda på ett tämligen inskränkt område, der de helt och hållet underköllos af regeringen, men måste utstå en mängd umbäranden, hvilka jämte det ovärksamma lefnadssättet orsakade sjuklighet och allmän obelåtenhet bland de fångna. Alt detta värkade emellertid såsom en kraftig kur mot Navajo-indianernas stridslystnad, så att de, sedan stammen år 1869 åter förflyttats till sin gamla hemtrakt, helt och hållet afhållit sig från alla fiendtligketer. Genom återförening af alla de olika Navajo-stammarna har deras antal stigit, så att de år 1882 räknade fullt sjutton tusen själar, hvilka, då de i sina gamla hemvist med kraft åter upptogo alt slags arbete, helt och hållet försörja sig själfva, mottagande regeringsunderstöd endast för sjuka och orkeslösa individer, hvilka icke kunna arbeta för sitt eget uppehälle. Yäl femtontusen acres äro under odling inom Navajo-reservationen, hvilken inalles omfattar omkring fem och en half miljoner acres land i Arizona och New Mexico. Majs, hvete, bönor, pumpor och meloner äro de liufvudsakligast odlade
Källa: Project Runeberg ·
