Amerikas Förenta Stater

medan Pueblo’s gradvis trängdes längre oela längre tillbaka. Huru härmed än må förhålla sig, är det säkert, att Pueblo-india-nerna utgöra en från öfriga stammar vidt skild .ras, hvars egendomliga lefnadssätt, institutioner och odling skulle förtjena en långt vidlyftigare behandling än hvad vi här kunna egna dem.

Sedan tre århundrade tillbaka ha Pueblo’s varit kända af européer, och af de knapphändiga första underrättelserna om dem att döma lefde de på samma sätt och i samma slags byar för trehundra år sedan som i detta nu. Den första europé, som lämnat några meddelanden om dem, är spanioren Alvar Nunez, hvilken under sin mellan åren 1529 och 1537 företagna märkliga resa från Florida till Stilla Hafs kusten kom i beröring med dem. Två år senare besökte Coronado staden „Cibola“ eller Zuni, hvilken ännu existerar i samma skick som enligt de spanska beskrifningarne år 1540, och de sedan denna tid alt tätare vordna besöken af livita män ha gifvit vid handen, att Pueblo-indianerna föga eller als inte förändrat vanor och lefnadssätt under de trehundrafemtio år, som sedan dess förflutit. Om deras tidigare historia är intet eller så godt som intet med visshet kändt, då deras traditioner äro till den grad uppblandado med myter och sagor, att det knappast är möjligt, att i dem skilja dikt från värklighet. Upptäckten af en mängd ruiner af numera öfvergifna Pueblo-byar samt af lerkärl och andra föremål ha gifvit vid handen, att hela området från fyratio grader nordlig bredd till gränsen mot Mexico i tiden innehafts af Pueblo’s, om sedan på samma tid eller successivt, samt att de fordom egt större skicklighet i vissa handtvärksgrenar än för närvarande. Detta är ungefär alt, hvarom inga olika meningar råda. Och beträffande deras forna seder och lefnadfsätt har man kunnat ur deras traditioner inhämta, att de i viss grad närmade sig atztekerna, ådagaläggande lika stor blodig grymhet som dessa, och möjligen äfven ha brukat människooffer. Sedan lång tid tillbaka ha Pu-eblo-indianerna dock icke fört några andra krig än emotApa-che’rna, hvilka såsom mera krigiska och vilda i almänhet haft öfverhanden i plundringstågen mot Pueblo’s, af hvilkas byar många, som ännu under förra hälften af detta sekel voro bebodda, förstörts och öfvergifvifs af sina innevånare.

Omvändelse- och civilisationsarbetet bland Pueblo-indianerna har pågått, sedan de livita först kommo i beröring med dem, och har i allmänhet mött ringa motstånd. De katolska missionärer, hvilka såväl under den spanska tiden, som sedermera så godt som uteslutande arbetat för Pueblosstammarnas religiösa