Sida 133
Kroppsrörelsers inflytande på afsöndringarne
KROPPSRÖRELSENS INFLYTANDE PÅ' BLODRÖRELSEN. 133
äro bevis härpå; likaså vitnar den ökade värme, som uppkommer under kroppsrörelse, om ett hastigare blodomlopp och påskyndad omsättning. Det kan också på teoretisk väg gifväs öfvertygande bevis på, att muskelsammandragningar befordra blodomloppet.
De åstadkomma tryck på kärl, som ligga inom och i närheten af musklerna. Trycket berör likaväl pulsådrorna som blodådrorna och skulle sakta på så vis blodrörelsen inom de förra i lika mån som det drifver blodet framåt mot hjertat i de senare, så vida icke särskilda förhållanden i kärlens väggar härvidlag inverkade olika. Pulsådrornas väggar äro jemförda med blodådrorna fasta med betydlig elasticitet, blodet inom dem står under ett betydligt tryck; den stora bröstpulsådern (aorta) har klaffar vid sitt utlopp från venstra hjertkammaren; häraf följer, att det af muskelsammandragningarne utöfvade trycket på arterväggarne icke har någon nämnvärd verkan, och tages hänsyn till det tidsmoment, då de halfmånformiga klaffarne i mynningen af pulsådern äro stängda, så utöfvar muskeltrycket under detta tidsmoment snarare en verkan att drifva blodet i artererna fram mot hårrörskärlen. Annorlunda är förhållandet uti venerna, som ha slappa väggar och jemförelsevis ringa blodtryck; ficklika klaffar äro på det inre af deras väggar stälda så, att de hindra blodet att gå bakåt men ej att flyta i riktningen mot hjertat. Häraf följer, att muskeltryck, som utöfvas på de jemförelsevis vida och månggrenade venerna eller blodådrorna drifver blodet framåt i riktningen mot hjertat.
Ett annat förhållande, som isynnerhet har sin tillämpning på de större pulsådrorna, är, att vid kroppsrörelser såsom böjning och sträckning uttänjas och förkortas äfven dessa omvexlande. Vid måttlig uttänjning rymma ådrorna mera blod än vid förkortning, hvarigenom en sugkraft uppkommer som drifver blodvågen framåt i riktning mot hjertat. Detta gör sig isynnerhet gällande vid de största venerna. En annan omständighet bör också anmärkas: den ytligaste delen af blodåderväggen är på vissa ställen, isynnerhet vid de större lederna, fäst vid öfverliggande senutbredningar (fascier), så att vissa rörelser vidga kärlets lumen, hvarigenom blodet liksom suges framåt mot hjertat.
Källa: Internet Archive ·