Sida 301
Skolios och dess behandling med sjukgymnastik
SKOLIOS OCH DESS BEHANDLING MED SJUKGYMNASTIK. 301
denna verkan till muskulaturen. Flera författare hafva framhållit såsom hufvudsak vid upprätthållandet af ryggraden kotkropparnes form, kohesionskraften och tyngdkraften. Ingen utesluter väl härvid muskelverksamheten, men denna gifves en väl underordnad betydelse. D:r Parow* inskränker muskelverksamhetens inflytelse till att föra tyngdpunkten i det läget, att jemnvigten blir stabil, då muskelverksamheten sedan egentligen blir öfverflödig. Såsom stöd för denna uppfattning anföres, att experimenten på lik visa, att en högst obetydlig kraft är tillräcklig för jemvigtens bibehållande — stöd med ett finger. M. Eulenburg (1. c.) anmärker det otillförlitliga uti att på den lefvande organismen tillämpa experimenter, som blifvit utförda på lik.
Uppfattningen att upprätthållandet af ryggraden hufvudsakligen är mekaniskt, leder helt naturligt derhän, att förändringen i de passiva rörelseverktygens delar, såsom mellankotbrosk, ligamenter, kotkroppar, företrädesvis betraktas såsom den primära orsaken till skolios. Att tilldela muskelverksamheten en sådan underordnad betydelse strider likväl mot den alldagliga erfarenheten. Hvarför sammansjunker den svage om icke i följd af svaga muskler? Den åldrige förmår ej hålla sig rak, ty hans muskelkraft är försvagad. Den kraftfulle deremot håller sig upprätt genom kraftiga muskler; och hvad del formen af kotkropparne, tyngdkraften, kohesionen än kunna hafva för uppbärandet af den upprätta ställningen, icke är denna möjlig utan vaksamma och kraftiga muskler. Menniskan är efter nattens hvila flera linier längre på morgonen än på aftonen, då hon under dagens lopp uttröttat sina muskler. Det är en underlig motsägelse, att musklerna med sin stora relativa utsträckning och höga fysiologiska rang i andra afseenden skulle betyda så litet för uppbärandet af ryggradspelaren. De hafva likväl för detta ändamål den mest lämpliga anordning och kombination vid ryggraden och bålen.
Att musklerna hufvudsakligen upphälla och bibehålla ryggraden i den upprätta ställningen, är en åsigt som framställes af många kända författare. Hyrtl* säger: "så länge
• Virch. arch. Bd 31. 1864. " Handbuch der topograph. auat. Wien 1872.
Källa: Internet Archive ·