Lärobok i sjukgymnastik

SKOLIOS OCH DESS BEHANDLING MED SJUKGYMNASTIK. 309

högra armen och dess armbåge är aflägsnad från motsvarande sida och den venstra armen jemte armbågen ligger intill eller nära intill sin sida, så kröker ryggen sig i bröstkotorna med konvexiteten åt höger. Tydligast visar sig detta hos veka och slappa individer. Det är 'till och med icke omöjligt att i denna ställning få se en tillfällig dubbel krökning med motsatta konvexiteter. Detta är en skrifställning, som förekommer i våra skolor, om än icke allmänt, dock icke sällan. I folkskolor, elementarskolor, tillämpningsskolor är tillfälle att i stor utsträckning anställa betraktelser i detta afseende. Det är onekligen sant, att läraren mera nu än förr egnar uppmärksamhet åt skrifställningen, men att fullständigt förebygga den sneda ställningen är en svår om icke omöjlig uppgift. D:r Ellinger* har vid skriföfningar fäst uppmärksamhet på de optiska förhållandena. "Ligger papperet, såsom brukligt är, något åt höger om den skrifvande, så tröttas ögonmusklerna snart nog vid seendet nedåt åt höger, hvarvid associationen stores och seendet blir otydligt. För att undvika detta vrides hufvudet åt höger. Derigenom att papperet ligger till höger, är venstra ögat längre aflägset från bokstäfverna än det högra och hufvudet måste så vridas att afståndet utjemnas. Men för att man skall kunna läsa måste hufvudet vridas, så att linierna i boken komma parallelt med en linie, som sammanbinder båda ögonen. För detta ändamål är nödigt vrida hufvudet så, att venstra ögat kommer bakåt och djupare, det högra framåt. Detta verkar cleviation på skuldrorna, kotpelaren och sittbensknölarne."

Denna temporära och fysiologiska krökning öfvergår väl hos ett jemförelsevis litet antal individer uti den permanenta eller pathologiska, ty ryggraden motstår längre eller kortare tid intrycket af den onaturliga ställningen. Men är ett naturligt anlag för handen, sä öfvergår den naturliga böjningen så mycket lättare i den pathologiska. Till de inflytelserikaste anlagen kunna räknas ärftligheten, muskelsvaghet samt kvinnokönet. En viss ställning öfvergår lätt till vana, och naturen blir beroende af eller lämpar sig efter denna vana. Den till vana öfvergångna ställningen går vid alla tillfällen så lätt

* Staatsanzeiger. 29 april 1868.