Lärobok i sjukgymnastik

ROKKLSKK.N A .

36. Vingstupgrensittande skrufvridning.

Utföres af två rörelsegifvare, en på hvar sida om rörelsetagaren. Dessa fatta med ena handen om hans öfverarm, medan deras båda andra händer, den ena på den andra, läggas på länden. Rörelsen utföres passivt på så sätt, att rörelsegifvarne omvexlande hastigt vrida rörelsetagarens axlar bakåt, utan att i öfrigt förändra utgångsställningen. Rörelsen tar härigenom form af skrufvridning. Efter 4 — 6 vridningar göres en kort paus, hvarpå rörelsen och pausen förnyas 3 ä 4 gånger.

Om rörelsen utföres hastigt och kraftigt, så att rörelsegifvarne liksom kasta rörelsetagarens sidor omvexlande bakåt och dervid för ett ögonblick släppa armen, så kallas den kastvridning.

Genom denna hastiga vridning, i förening med den framåtlutande ställningen, uppkommer en sammantryckning och på samma gång en retning af kärlens väggar, isynnerhet på de slappare venväggarna, hvarigenom blodrörelsen företrädesvis pådrifves i bäckenets och bukkavitetens organer.

Rörelsen är inflytelserik vid diarré, hsemorrhoider, lifmoderlidande, lefverhyperemier o. s. v. Kastvridning är kraftigare och har någon gång visat sig verksam vid långvarig nervös hufvudvärk, men då i framliggande utgångsställning.

37. Vinghögridsittande skrufvridning.

, Utföres i likhet med föregående, men händerna, som bilda stödet, läggas mellan skuldrorna.

Denna rörelse verkar mera på respirationsorganerna än föregående, och användes vid lungemfysem och bröstkramp.

38. Vinghöggrenknäbågstående skrufning.

Rörelsegifvaren ställer sig bakom rörelsetagaren och fattar under och framom hans axlar, stöder honom med sitt ena knä i ländtrakten och åstadkommer en skrufvridning genom att omvexlande rycka hans axlar bakåt.

Rörelsen verkar kraftigt på underlifvets organer t. cx. vid uteblifven menstruation, vid obstruktion.