Tillbaka Read Runeberg

Lärobok i sjukgymnastik

Originalsida 67
Originalsida 67
Originalsida 66
Originalsida 67
66–67

Sida 67

Dragning

DRAGNING.

67

han stöder sig på det ena benet, som här böjts i rät vinkel i knäleden. Rörelsegif våren, stående bakom, fattar om det fritt nedhängande benets vrist och drager det under motstånd bakåt såsom i föregående rörelse. Rörelsen utföres lika på båda benen.

Rörelsen verkar lika med föregående, men är mera ansträngande och kan ej utföras af svaga personer; den passar icke heller i början af kuren.

3. Ha/f/iggande benuppdragning.

Rörelsegifvaren fattar om rörelsetagarens ena fot och gör motstånd, under det den senare liksom drager foten uppåt genom att böja benet. Då benet blifvit uppdraget så mycket förmågan medgifver, drager rörelsegifvaren det åter tillbaka till förra ställningen under motstånd af rörelsetagaren. Fig. 81.

Om rörelsen utföres samtidigt med båda benen, så tecknas den: halfliggande dubbel benuppdragning.

4. Kortsittande dubbel benuppdragning.

5. Sträckliggande dubbel benuppdragning.

6. Spändbågstående benuppdragning.

Dessa fyra senare rörelser verka i likhet med de två första, utom det att då knäledens böj muskler komma i verksamhet i stället för sträckmusklerna. Den sista är betydligt ansträngande och kan endast utföras af kraftiga och vid rörelser vana patienter.

Med armarne förekommer ingen rörelse, som har benämningen dragning.

Källa: Internet Archive ·