Lärobok i sjukgymnastik

RULLNING.

75

a) Med nedre extremiteterna.

1. Ha/f/iggande fotrullning.

Eörelsegifvaren sätter sig vid sidan af rörelsetagarens fot, hvars fotled han lägger hvilande öfver sitt knä. Sedan fattar han med ena handen om fotens tår och fixerar benet strax ofvan fotleden med den andra. Foten beskrifver vid rullningen en kretsformig rörelse med tårna. Rörelsen sker omvexlande några gånger åt ena och sedan åt den andra sidan, hvarefter följer böjning och sträckning af foten. Rullningen återtages och slutas ånyo med böjning och sträckning.

Fotrullning med båda fötterna samtidigt utföres sålunda: rörelsegifvaren, sättande sig midt emot rörelsetagaren, lägger hans fötter i sitt knä med hälarne stödda på en kudde, och, fattande om tårna, rullar han samtidigt båda fötterna skiftesvis inåt och utåt, samt omvexlar med böjning och sträckning.

Det första sättet, med en fot i sender, gör rörelsen mera genomgripande, derigenom att rullningens omkrets blir större inåt och fotens dorsalsida passivt mera spännes.

Vid rullningen af båda fötterna samtidigt åstadkommes någon rullning äfven i höftlederna, jemte en lindrig skakning utefter hela benet. Vid stor svaghet är lämpligast att rulla en fot i sender.

Ehuru fotrullning är passiv, ökar den blodrörelsen och värmebildningen i fötterna. Den användes vid styfhet i fotlederna, vid kalla fötter och verkar afledande mot sjukdomar i andra organer.

Då rörelsetagaren verkställer rullningen under motstånd af rörelsegif våren, blir fotrullningen aktiv, men är obekväm att utföra. Deremot kan rullning i sittande ställning utföras aktivt på egen hand, om rörelsetagaren med lindrigt sträckta ben och hälarne hvilande mot golfvet rullar fötterna omvexlande utåt och inåt, hvarvid böjning och sträckning af fötterna äfven böra göras. Fotrullning på detta sätt är lämlig, då man sitter vid sitt arbetsbord, för att förskaffa fötterna värme.