Sida 78
Rullning
78
RÖRELSERNA.
o. Ländstödgrenstående bålrullning.
Rörelsegifvaren ställer sig bakom redskapet, mot hvilket rörelsetagaren stöder sig, och utför rörelsen som uti ridsittande ställning.
4. Hvilländstödgrenstående bålrullning.
I ofvannämnda bålrullningar sker svängningen med öfre delen af bålen, hvarvid höfterna förblifva mer eller mindre orörliga, men rullning kan äfven göras med höfterna, hvarvid axlarne och öfre delen af bålen förblifva orörliga.
5. Sträckliggande höftrullning.
Rörelsetagaren ligger på en hög plint med benen och bäckenet utom densamma. En rörelsegifvare fattar om rörelsetagarens fötter och gör en så stor kretsformig rullning med hans ben, att äfven bäckenet deltager deruti. Rullningen utföres åt ömse sidor.
Bålrullningar utföras vanligen passiva, men kunna äfven göras aktiva antingen på egen hand eller under motstånd af rörelsegifvaren. I senare fallet verka de isynnerhet på bukens muskler och äfven på tarmmusklerna och blifva derigenom afförande.
Passiva rullningar kunna naturligtvis ej hafva någon egentlig inverkan på musklerna, men de verka på ryggmärgen och dess hinnor, på de utträdande nerverna, på kotkropparnes band och omgifvande kärl, samt på de större och mindre kärlen och nerverna inom buk- och bröstkaviteten. Rullningar hafva äfven en lugnande och sömngifvande verkan.
Rullningars inverkan på kärlen består i omvexlande förkortning och förlängning af dessa. Detta är isynnerhet märkbart i venerna och synnerligen i de stora venstammarne. Vid en måttlig förlängning rymma de mera blod än vid förkortning och rörelser, som åstadkomma förlängning af dessa kärl, verka derför som en sugkraft på blodrörelsen i riktningen till bjertat. Genom klaffar på det inre af venväggen hindras blodet att gå bakåt, och sugkraften befordrar derför blodrörelsen framåt. Vid lederna, synnerligen vid de större, stå
Källa: Internet Archive ·