Lärobok i sjukgymnastik

RULLNING.

77

i öfrigt hvila de uti rörelsegifvarens händer. Rullningen sker långsamt i en stor krets framåt och uppåt. Ju mera armarne föras uppåt och bakåt, desto kraftigare verkar rörelsen på respirationen och cirkulationen.

2. Sträcksittande armrullning.

Sedan rörelsetagaren uppsträckt sina armar, fattar rörelsegifvaren, som står bakom honom, hans händer, ger honom stöd med ena benet i ryggen, samt rullar hans armar i större och mindre omkrets framåt och utåt.

Om armarne ej kunna sträckas åt sidorna eller uppåt, kan rullningen ske med armarne uti nedåtsträckning. Armrullning användes vid styfhet i axelleden. Famnsittande armrullning verkar lindrigt på respirationen och cirkulationen och kan, om den gifves lindrigt, användas vid hjertlidande och svaga lungor. Sträcksittande armrullning är äfven passiv, men inverkar starkare på bröstet. Den verkar, liksom den förra, afledande från bröstet och hufvudet.

c) Med bålen.

1. Högridsittande bålrullning.

En eller två rörelsegifvare ställa sig bakom och fatta med en hand på hvardera af rörelsetagarens axlar. Rörelsetagaren förblifver passiv, under det rörelsegifvarne rulla bålen i en större eller mindre krets, lämpad efter patientens tillstånd, först åt ena sidan och derefter åt den andra. Kan äfven gifvas i vändsittande ställning, hvarigenom den får en kraftigare inverkan.

2. Hvilhögridsittande bålrullning.

Verkställes såsom nästföregående rörelse. Genom armarnes ställning blir inverkan på bröstet kraftigare än vid föregående rörelse, den förutsätter vana för att med fördel kunna tagas.