Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

STATERNAS INRE STRIDER. 159

rike då hafva utropat, medan hela den katolska kristenheten såg i handlingen ett oerhördt helgerån och en verldsskandal. Men påfvens politiska undersåtar togo saken mycket gladt och uj)phäfde en lättnadens suck, när de tillätos träda i politisk förbindelse med sina bröder i de förut befriade italienska provinserna, Italien var nu ej längre "blott ett geografiskt uttryck/' som prins Metternich en gång hade nämt det, utan en europeisk storstat, tack vare Cavours statskonst och Garibaldis goda svärd. Cavour fick dock icke lefva länge nog för att bevittna i^åfvens fall såsom verldslig herskare. Han dog den sjette Juni 1861.. Victor Emanuel hade besökt honom dagen förut och lofvat att återkomma "i morgon/" "Då är jag icke här," hade Cavour svarat, Och det slog in.

Hvad frihet och endrägt kan göra för verlden har detta folk och dess senaste historia visat. Medan det låg sönderstyckadt och i händerna på en skara småfurstar gick allting baklänges för Italien, och icke minst upplysningens sak. Så sent som år 1861 kunde icke mera än hvar femte italienare läsa och skrifva. Blott sex år senare, då det stora befrielseverket hade börjat skrida framåt, hade hvar tredje person fått dessa kunskaper, och sedan dess har lika raska framsteg gjorts, så att Italiens folk vid detta lag är ett af jordens mest upi^lysta. Ar 1866 funnos inom riket 2,400 kloster. Dessa inrättningar blefvo då upplösta och dess 30.000 munkar och nunnor tvungna att söka en annan sysselsättning än att bara sitta och vänta på sin salighet.

Ät sin industriella utveckling egnar staten all möjlig vård och skulle snart blifva ett af Europas rikaste, om det icke vore för de enorma utgifter härväsendet och flottan kräfva. Italien umgås ej nu med eröfringsplaner och har ''inga utländska oförrätter" att hämnas. Det vill freden och finner sig lyckligast under dess Ijufva spira. Men det måste följa det allmänna exemplet och vidmakthålla en väldig jättearmé, i fredstid 200,000 man, hvarjemte landet eger en af Europas starkaste och dyrbaraste flottor, Ar 1880 hade det på ett sätt öfverträfPat sjelfva England härvidlag, i det dess största kanon då vägde 81 ton, medan Italien hade ett " stycke" om 100 ton. Men en gång skall väl äfven militärväsendet såsom den sista