Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

164 ETT HUNDRA AR,

Sätta honom i sin makt och sålunda göra Paris till påfligt säte dädanefter. Härmed vardt dock intet vidare beställdt, utan se vi Pius efter fem års fångenskap i den franska hufvudstaden förflyttad till Fontainebleau, der han lefde fullkomligt afskild från alla vänner och rådgifvare, sysselsättande sig med nålarbeten i stället för utfärdandet af bannlysningsbullor m. m. Efter Napoleons återkomst från Moskva vardt han frigifven och tillåten att anträda resan hem till Rom, der han senare af Wiener-kongressen återfick sitt både kyrkliga och verldsliga välde. Sedan gick det i ett par årtionden upp och ned på lifvets stig för påfven, hvars makt skalf i vågskålen under de ständiga oroligheter, som den väckta frihetskänslan förorsakade, och 1831 förklarade till och med de romerska insurgenterna, att det vore slut med påfvestolen såsom x>olitisk institution. Men en österrikisk här förklarade annorlunda ■• — nu som förut. Samtidigt hade Gregorius XVI uppstigit på påfvestolen. Hurudant tillståndet ibland hans undersåtar då var, kan bäst fattas deraf, att Ryssland och Österrike, Europas två sämst styrda och mest despotiska makter, föreställde den nye påfven nödvändigheten af skyndsamma socia,Ia och ekonomiska förbättringar inom hans område. Men Gregorius var icke den, som lät sådana små och verldsliga saker som till exempel allmän nöd och allmän smuts (staden Rom lär då hafva företett en smärtsam anblick med sina hopar af tiggande lazzaroner och trasiga tiggarmunkar) störa sin sinnesro. Han fortsatte i eländet. Han ville, sade han, på inga vilkor gå de "frisinnade rabulisterna" till mötes. Och han var så god som sitt ord, emedan han i femton långa år (måttet af hans styrelsetid) troget bemödade sig om att utsläcka den tända frihetsflamman. Det folk, hvaröfver hans spira sträckte sig, låg sänkt i ytterlig fattigdom. Sysselsättning och arbetsförtjenst var svårt att få. Blott en tredjedel af jorden odlades. Skaror af stråtröfvare plågade invånarne och trotsade myndigheterna. Tidningarne hade icke ett ord att säga om några missförhållanden, emedan de icke hade rätt dertilL Blott en person på hvart tusen kunde läsa. Vaccinationen var förbjuden såsom ett satans påhitt. Ingen företagsamhet rådde, och när slutligen några kapitalister ville upprätta en