Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

STATERNAS INRE STRIDER. 165

ångbåtslinie mellan Rom och kuststäderna trädde påfven emellan ocli förhindrade det. Att det var ett prestvälde, hvarunder Rom den tiden låg, kan icke betviflas, då man vet, att det fanns en "andans man" af detta slag för hvart tionde hushåll.

Efter Gregorius kom (1846) Pio Nono — (Pius IX), hvilken var något medgörligare än sin företrädare. Men ingen påfve kan stå i jembredd med sin tid, hvilket äfven denne bevisade, ty när hela Italien med Rom till medelpunkt vaggade af och an i de politiska stormarna, satt han lugn i Vatikanen och funderade på det förhållande, hvari kyrkan står till Guds moder (jungfru Maria). De troende katolikerna hade nämligen länge tvistat om nämda jungfrus syndfrihet, somliga hållande före att hon var "en fattig syndig menniska," hon som alla andra, medan några ansågo henne fullkomligt syndfri. På deras sida ställde sig Pius, hvilken nu gjorde slut på den vigtiga frågan med att förklara det Maria var t. o. m. fri från all arfsynd i det ögonblick hon vardt Jesu moder. Den, som inte ville tro detta, fick löpa risken att underkastas det straff, kyrkan stadgat för kättare — sade denne påfve.

I samklang med detta heliga aktstycke stod ett något senare promulgeradt, deri han på ett klart och otvetydigt sätt lät verlden begripa den katolska kyrkans hållning gentemot det nittonde seklet. Bland mycket annat (dokumentet uppräknar ej mindre än 80 olika kätterska läror hos vår tid) nämner han såsom afskyvärd den meningen att "jjåfven kan och bör försona sig med tanken på framåtskridande, frisinthet och modern civilisation." De anatemata, som bullan utslungade, drabbade också de, hvilka sysselsatte sig med bibelspridningen. Sådana, sade han, äro icke medlemmar af den sanna kyrkan och hafva ingen salighet att förvänta i detta eller ett tillkommande lif.

Läsaren har här tillfälle att anställa sådana betraktelser som han känner sig manad till. Den katolska kyrkan hade i ett af tiden födt kritiskt ögonblick funnit sig tvungen att förklara sig med afseende på århundradets omdanande sociala, ekonomiska, vetenskapliga och politiska rörelser. Och när hon då toiif bladet från munnen kom en förbannelse öfver de