Sida 169
7. Påfveväldets undergång
STATESNAS INRE STRIDER. 163
tid fordrades ett så godt som enhälligt votum för förslaget att blifva lag. Då ej andra skäl förmådde vinna minoriteten öfver till ofelbarhetsdogmen, föreslog en fransk biskoj) ett alldeles nytt medel att få "den tredskande minoriteten" ur vägen. Han antydde att j^åfven helt enkelt skulle förklara dem i bann och mota ut dem ur församlingen. Men det ansågs alldeles för opolitiskt, om icke oparlamentariskt. Juli månad kom, men ingen omröstning. Qvicksilfret steg till 115 grader Fahrenheit i skuggan. Under denna hetta dignade och sjuknade många, medan somliga dogo. Då ville man upplösa mötet och fara hem med oförrättadt ärende. Men påfven lyssnade icke -på det örat, utan afslog alla böner derom. Då gaf minoriteten med sig, men beslöt att icke taga någon vidare del i ärendet, att icke rösta, ja att ej ens infinna sig vid sammankomsten. Den adertonde Juli försiggick röstningen, som utföll med 533 ja och 2 nej. En italienare och en amerikan hade nämligen infunnit sig och inlagt hvar sin gensaga emot detta brott mot det sunda förnuftets lag. Ett svart åskmoln urladdade sig öfver Rom, när resultatet tillkännagafs. "Se Guds ogillande," sade då minoriteten. "Minnens Sinai och åskan der, då de tio budorden gåfvos," svarade den segrande majoriteten.
Någonting alldeles oerhördt hade härmed inträffat. Ett inskränkt antal felbara äldre herrar hade, som en författare riktigt anmärker, förklarat en annan äldre och på ett i ögonfallande sätt felbar herre för ofelbar. Men deri låg nu icke det oerhörda, ty en sådan komedi kan ju hvilken teaterscen som helst framställa. Akten fick nämligen icke sin fulla betydelse förrän den sanktionerades af 200 millioner katoliker, hvilka förklarade sig vara förnufts- och viljelösa varelser då de blindt och slafviskt tillskrefvo en dödlig like egenskaper, som endast kunna tillhöra Gud.
Men något ondt har väl icke förnummits såsom följd af detta påfliga monopol på inbillad visdom? Verlden har gått sin gilla gång sedan det tjugonde ekumeniska mötet såsom den gick förut. Hvarken Pio Nono eller Leo har mäktat hämma nationernas framsteg och höjning. Den romerska kyrkans makt har af vårt sekels moraliska triumfer inskränkts
Källa: Internet Archive ·
