Sida 230
1. Kolonialtiden och republikens första dagar
230 ETT HUNDRA AR.
Men innan dessa två principer kommo i öppen ocli blodig kamp med hvarandra om rätten till väldet, skulle de båda landsändarne tillsammans värna sig emot och frigöra sig ifrån en yttre fiende, nämligen det engelska förtryck, undan bvilket puritanerna trodde sig lyckligt hafva flytt, då de anlände till den nu historiska Plymouth-klippan. Låt oss först med blicken öfverfara den händelsen, innan vi gå vidare med pilgrimer och chevalierer.
De amerikanska kolonierna hade under 150 års oaf bruten utveckling kommit derhän, att de vid tiden för frihetskrigets utbrott bestodo af omkring tre millioner menniskor, strödda längs Atlantens kust från Massachusetts ned till South Carolina och Georgia. De hade från början ställt sig under den engelska spiran och hade i alla afseenden varit trogna engelska undersåtar. Såsom sådana voro de skattskyldiga till moderlandet, som heller icke underlät att draga all möjlig fördel af sin unga amerikanska dotter. Englands kolonialpolitik hade länge gått ut på att bara taga så mycket som tagas kunde från kolonierna. De ansågos icke ega några vidare rättigheter. De voro till såsom bikupor, hvars honung tillhörde England, som i gengäld utsträckte sitt skyddande svärd öfver kolonisterna, då de sväfvade i fara, d. v. s. då någon annan skatthungrig storstat hotade att göra Englands rätt till den utländska besittningen stridig. Men under George III:s tid började amerikanerna tycka, att deras egen fördel af England och Englands af dem icke motsvarade hvarandra. Det kostade dem för mycket att vara engelska undersåtar, och hvad det engelska skyddet beträfiPade, så var det dem svårt att se hvarför det skulle kallas skydd att blif va systematiskt utsugna och förtryckta. De hade icke drömt derom, då de landstego på Columbi jord den dystra November-aftonen 1620. Tvärt om föresväfvade dem då ett skönt frihetsideal, det de gåfvo uttryck i ord genom att, församlade i "Majblommans" kajuta, författa och antaga ett aktstycke, hvilket vardt det första i historien, som gaf alla ovilkorligen samma lag* och rätt. Denna författningsurkund gällde på sitt sätt såsom det nya samhällets rättesnöre upp till den fjerde Juli 1776, då det fullkomnades af ett annat, vi mena den af de segerrika kolo-
Källa: Internet Archive ·
