Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

72 ETT HUNDRA AR.

med en batalj, som dock hade kraft 50,000 offer i döda ocli sårade.

Den fjortonde Juni samma år möttes samma liärar åter vid Friedland, der Napoleon ännu en gång vann dagen och med ett bättre resultat, ity att czar Alexander skyndade sig att ingå fred med Frankrike. England, troget sig sjelft, hade förrådt sina grannar, och Kyssland ansåg sig icke behöfva löpa någon vidare risk i en strid, som gällde de andra makternas trygghet mer än dess egen. De båda kejsarne (Alexander och Napoleon) mötte h varandra på en för tillfället hopsatt flotte i floden Niemen, der de båda envåldsherskarne lära hafva lagt de mest djupgående och vidtutseende eröfringsiDlaner, de der likväl gäckades af oförutsedda händelser. Emellertid hade Napoleon genom denna seger smidt, så att säga, den sista starka länken i den kedja, hvarmed, som det för ögonblicket syntes, han skulle kunna göra hela Euroi^a till sin slaf. För blott tolf år sedan hade han icke varit annat än en lägre artilleri-ofBcer utan sysselsättning, utan vänner och inflytande. Hvad var han nu? En som till- och afsatte konungar efter behag, en som afgjorde folkens öden i enlighet med sina egna personliga intressens diktamen, en för hvars vilja nästan hela den civiliserade verlden böjdj sig. Österrike" låg styckadt af hans hand, Preussen krossadt, Syssiand förödmjukadt, Italien eröfradt; Spanien, Portugal, Holland och Danmark stodo under hans tumme, medan Sverige I3å grund af sitt geografiska läge och sin neutrala hållning ännu åtnjöt en viss artig aktning. England var den enda makt af större betydelse, som hade, mer genom sin försigtiga och beräknande politik än genom militärisk makt och skicklighet, förmått hålla stånd emot den napoleonska inkräktningslusten.

Och nu tedde sig någonting i sitt slag lika sällsamt som den unge korsikanarens meteorlika uppstigande. Låtom oss först ihågkomma, att Napoleon började sin bana såsom de republikanska idéernas väldige försvarare. Det var såsom sådan han inträdde i sitt adoptivlands tjenst (ty han var icke född fransman, ehuru han, för att blifva fransk kejsare, edligen försäkrade, att han föddes efter Korsikas införlifvande med Frankrike). Detta hans adoptivlands mål var att befria ej