Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

NAPOLEON BONAPARTE. 73

blott sig sjelft, utan hela Europa från konungar ocli adel. Såsom ett kraftigt medel för upphinnandet af detta demokratiska önskningsmål hade det upptagit Napoleon ocli gjort honom till konsul — intet mer till att börja med. Men sedan blef han kejsare, icke med Guds nåde, utan med de franska reiDublikanernas, som nyss förut i folkfrihetens och jemlikhetens namn hade såsom sjelfständighetsförklaring slungat sin etren konungs hufvud emot de andras och dermed utmanat dem till en strid på lif ocli död. Dernäst se vi nu denne republikanske kejsare (eller livad skall han kallas?) i färd med att realisera den franska republikanismens idé genom att rekonstruera det af honom sönderstyckade Eurox)a pk så sätt, att han upprättade- nya troner och beklädde dem med sina slägtingar. Han började med Neapel, på hvars tron han satte sin svåger, en person vid namn Murat, son till en värdshusvärd. Demokratiskt nog, skulle man kunna utropa, Hans bror Louis hugnades med rang och titel af holländsk konung. En annan broder, Josef, fick Spanien att regera öfver. Jeronie erhöll Westphalen. Lucien höll alldeles för strängt på de rejjublikanska x)i'iiit."ipfi"i^fi för att få en tron och en krona vid den der kommunist-rojalistiska "utdelningen." Napoleon var till och med ridderlig nog att icke förglömma sina systrar, hvilka också gjordes till tronarfvingar. Eliza tilläts regera öfver furstendömet Lucca; Paulina fick slå sig ned på en liten tron i Guastalla. Hans adoj)tivson Eugene bortgiftes med en dotter till konungen af Bajern. En annan qvinlig slägting upphöjdes till X3i'iiisessa af Baden. En af hans marskalkar, som i likhet med honom sjelf var en advokats son, tilläts att hörsamma Sveriges bön om en kung och intaga den afsatte Gustaf IV Adolfs j)lats o. s. v. Men öfver dem alla satte han sig sjelf, i det han förklarade som sin lag och vilja, att de skulle lyda honom i första rummet och i det andra — Frankrike. En af hans slägtingar, nämligen hans goda mor, var dock klok nog att inse, det dessa nya dynastier icke hade något långt lif för sig, hvarföre hon, försigtigtvis, i stället för att bada sig i de napoleonska tronernas bländande glans, samlade så många lysande louisdorer som möjligt. "Ty slägten kommer nog