Sida 150
XX. Anfall och försvar
— Icke på bergen, jag ber, — inföll lifligt den okände, som icke ville gifva med sig så lätt.
— Nej, men i djupet af dalarne, och den öfverstiger i höjd icke några hundra fot.
— I alla händelser gör ni bäst i att vidtaga några försigtighetsmått, ty denna luft är förfärligt förtunnad.
— Ack, min bäste herre, det finnes alltid tillräckligt der uppe för en enda person. Dessutom, när jag en gång väl kommit dit upp, skall jag försöka att hushålla med den på bästa sätt och andas endast vid högtidliga tillfällen.
Ett skallande skratt träffade den hemlighetsfulle främlingens öron, då hans blickar med trotsande stolthet öfverforo församlingen.
— Nu, — fortfor Michel Ardan otvunget, — då vi kommit öfverens om tillvaron af en viss atmosfer, måste vi äfven antaga tillvaron af en viss vattenqvantitet. Detta är en slutföljd, hvaråt jag högligen gläder mig för min räkning. Tillåt mig dessutom, min älskvärde motståndare, att underställa ert bepröfvande ännu en anmärkning. Vi känna endast en sida af månens skifva, och om det finnes litet luft på den yta, som är vänd mot oss, kan det väl vara möjligt, att det finnes mycket på den motsatta ytan.
— Af hvilket skäl då?
— Emedan månen under inflytande af jordens attraktion antagit formen af ett ägg, som vi se från lilländan. Häraf dragés den slutföljden, för hvilken man har att tacka Hanstens beräkningar, att månens tyngdpunkt är belägen i den bakre månhalfvan; vidare den slutsatsen, att alla luft- och vattenmassor måtte i skapelsens första dagar blifvit förda till den bakre ytan på vår drabant.
— Rena fantasier! — utropade den okände.
— Nej, rena teorier, som stöda sig på mekanikens lagar, och det tyckes mig vara svårt att veder-
Källa: Project Runeberg ·