Sida 308
TIONDE KAPITLET.
Månobservatörerne.
Barbicane hade tydligen funnit det enda sannolika skälet till denna deviation. Huru liten den än varit, hade den varit tillräcklig för att ändra projektilens bana. Detta var en olyckshändelse. Det djerfva försöket misslyckades i följd af en helt oförmodad omständighet, och så vida ej något undantagsförhållande inträffade, kunde man ej mera uppnå månskifvan. Skulle man ens närma sig densamma tillräckligt nära för att kunna få förklaring på vissa hittills olösta frågor i fysik eller geologi? Det var denna fråga, som nu uteslutande sysselsatte de djerfva männen. Hvad beträffar det öde, som framtiden förbehållit dem, så ville de ej ens tänka derpå. Hvad skulle det emellertid blifva af dem i den ändlösa rymden, då luft snart borde felas dem? Några dagar till, och de skulle nedfalla qväfda i denna på äfventyr stadda kula! Men några dagar voro sekel för desse oförskräckte män, och de egnade hvarje ögonblick att observera denna måne, som de icke mera hoppades uppnå.
Afståndet, som då skilde projektilen från jordens drabant, uppskattades till omkring två hundra mil. Under dessa förhållanden och beträffande möjligheten, att se de olika föremålen i månen, voro de resande
