Sida 370
SJUTTONDE KAPITLET.
Tycho.
Klockan 6 på aftonen passerade projektilen Sydpolen på mindre än sextio kilometers afstånd, eller det, hvarpå han närmat sig nordpolen. Den elliptiska kroklinien afbildades tydligt.
I detta ögonblick inträdde de resande i ett välgörande ljusskimmer. De återsågo stjernorna, som långsamt rörde sig från öster till vester. Solen helsades med ett trefaldigt hurrarop. Med sitt ljus sände han värme, som snart genomträngde metallväggarne. Rutorna återfingo sin vanliga genomskinlighet och isskorporna smälte liksom genom förtrollning. Af ren ekonomi blef gasen genast utsläckt; endast luftapparaten måste förbruka sin vanliga qvantitet.
— Ack, — sade Nicholl, — dessa varma strålar göra ändå bra godt! Med hvilken otålighet böra inte seleniterne efter en så lång natt afbida solens återframträdande!
— Ja, — svarade Ardan, hvilken så att säga insöp den lysande ethern, — ljus och värme, det är ändå hela lifvet!
Just nu tycktes projektilbottnen vilja afvika helt obetydligt från månytan för att följa en mycket
