Sida 237
TREDJE KAPITLET.
Man inrättar allt beqvämt.
Då denna något besynnerliga, men obestridligen riktiga förklaring afgifvits, försänktes de tre vännerne ånyo i en djup sömn. Hvar skulle de också funnit ett lugnare och fridfullare ställe för att sofva? På jorden hafva husen i städerna och kojorna å landsbygden känning af alla skakningar på jordytan, på sjön vräkes fartyget hit och dit af vågorna och är ständigt i rörelse, i luften svänger ballongen oupphörligt fram och tillbaka på flytande lager af olika täthet; men projektilen, som ilade fram i den fria rymden, underdel djupaste tystnad, erbjöd åt sina gäster ostörd ro.
De tre oförvägne männens sömn skulle kanske blifvit något långvarig, om icke ett oväntadt buller uppväckt dem den 2 December klockan 7 på morgonen, åtta timmar efter deras afresa.
Bullret var endast ett genomträngande hundskall.
— Det är hundarne! — utropade Ardan och steg genast upp.
— De äro visst hungriga, — sade Nicholl.
— För tusan, vi ha ju alldeles glömt bort dem, — svarade Ardan.
— Hvar äro de? — frågade Barbicane.
Man sökte och sökte och fann den ena af hun-
