Sida 222
ANDRA KAPITLET.
Den första halftimmen.
Hvad hade väl tilldragit sig i projektilen och hvilken verkan hade den förfärliga stöten frambragt? Hade snillrikheten hos dem, som tillverkat projektilen, haft ett i allo lyckligt resultat? Hade stöten förminskats genom fjedrarne, de fyra tapparne, vattenlagren och väggarnes krossning? Hade man förstått att öfvervinna trycket af denna initialhastighet om elfva tusen meter, hvilken varit tillräcklig för att göra en resa från Paris till New-York på en sekund?
Det var dylika frågor, som framkastades af de tusentals åskådare, hvilka bevittnade denna uppskakande scen. De glömde resans mål och tänkte endast på de tre männen. Men om någon bland dem, till exempel Maston, kunnat kasta en blick in i projektilens inre, hvad skulle han då sett?
Ett djupt mörker herskade i projektilen, hvars cylinder-koniska väggar hade stått emot ypperligt; det fanns ej en rispa, ej en bugla derpå, och den märkvärdiga kulan hade icke på minsta sätt förändrats vid krutets häftiga förbränning, ännu mindre, såsom man först tycktes befara, förvandlats till ett aluminiumregn.
Kortligen, invändigt förmärktes en högst obetydlig oordning. Några effekter hade visserligen blifvit häf-
