Sida 65
NIONDE KAPITLET.
Krutfrågan.
Det återstod att behandla frågan om krutsorterna. Publiken afvaktade med oro detta sista beslut. Projektilens storlek och längden på kanonen voro bestämda, men huru stor skulle den för framdrifningens åstadkommande nödvändiga krutqvantiteten vara? Denna förfärliga kraft, öfver hvilken menniskan dock gjort sig till herskare, var nu kallad att spela sin rol i ovanliga proportioner.
Man vet allmänt och man upprepar det gerna, att krutet blef uppfunnet i fjortonde århundradet af munken Schwartz, som satte lifvet till på sin stora upptäckt. Men det är numera nästan bevisadt, att denna historia bör räknas till legenderna från medeltiden. Krutet har icke blifvit uppfunnet af någon; det härleder sig direkte från den grekiska elden, sammansatt liksom krutet af svafvel och salpeter. Denna blandning, som först var af blott uppblossande egenskap, har sedermera användts på flerehanda sätt, och man insåg slutligen dess egenskap att hastigt förbrinna med knall.
Men om man fullkomligt känner till den falska historien om krutet, så är det ej många, som göra sig reda för dess mekaniska kraft. Men detta måste hvar
