Sida 351
FEMTONDE KAPITLET,
Hyperbel eller Parabel?
Man skall måhända förvåna sig öfver att se Barbicane och hans kamrater så bekymmerslösa för den framtid, som var dem förbehållen i detta metallfängelse, hvilket bortfördes i etherns oändliga rymder. I stället för att fråga sig, hvart de gingo, tillbragte de sin tid med att anställa experiment, liksom om de suttit i all sköns lugn i sitt arbetsrum.
Man skulle kunna svara, att så härdade menniskor satte sig öfver dylika farhågor, att de ej läto oroa sig af så litet och att de hade helt annat att göra än att tänka på hvad som komma skulle.
Sanningen är, att de icke voro herrar öfver sin projektil, att de hvarken kunde hämma hans gång eller ändra hans riktning. En sjöman ändrar efter godtfinnande sin kurs, och en luftseglare kan gifva sin ballong vertikala rörelser, men dessa måste finna sig i sitt öde, och ingen manöver kunde komma i fråga; det var bara att, som man säger, låta det gå.
Klockan var nu 8 den dag, som på jorden kallades den 6 December. Hvar befunno de tre männen sig i detta ögonblick? Helt visst i grannskapet af månen och till och med nog nära för att han skulle synas för dem som en ofantlig skärm på firmamentet. Hvad beträffade afståndet, som skilde dem från må-
