Sida 412
TJUGOANDRA KAPITLET.
Räddningen.
Stället, der projektilen hade störtat ned i hafvet, var fullkomligt noga kändt, men maskiner för att finna och upptaga honom till oceanens yta saknades ännu. Man måste först uppfinna sådana och sedan förfärdiga dem. De amerikanske ingeniörerne läto dock ej afskräcka sig af så litet. Då draggarne väl blefvo i ordning, voro de säkra om att med ångans tillhjelp upptaga projektilen oaktadt hans tyngd, hvilken dessutom minskades genom tätheten i det flytande ämne, i hvilket han låg.
Men det var ej nog med att uppfiska kulan, utan detta måste för de resandes skull ske hastigt. Ingen betviflade, att de ännu lefde.
— Ja, upprepade J. T. Maston oupphörligt och hela verlden delade hans åsigt — våra vänner äro skicklige och förslagne män, och de ha inte fallit ned som några stackare. De äro vid lif, och ett godt lif ändå, men man måste skynda sig för att återfinna dem i detta skick. För lifsmedel och vatten oroar jag mig inte, ty de ha begge delarne för lång tid, men luft, se det är luft, som de snart skola sakna. Derför fort, fort till verket!
