Sida 278
SJUNDE KAPITLET.
Ett ögonblicks berusning.
Under dessa egendomliga förhållanden företedde sig ett högst sällsamt, men förklarligt fenomen. Allt, som kastades ut från projektilen, borde följa samma rörelselinie och ej stanna förr än denne. Detta utgjorde ett outtömligt samtalsämne under aftonen. Sinnesrörelsen hos de trenne kamraterna ökades dessutom i den mån, de närmade sig resans mål. De räknade på att få se något högst oväntadt, nya fenomen, och ingenting skulle förvånat dem i den sinnesstämning, hvari de befunno sig. Deras öfverdrifna inbillning förde dem långt framför projektilen, hvars hastighet betydligt förminskades, utan att de hade känning deraf. Men månen blef större för deras ögon, och de trodde redan, att det var tillräckligt att utsträcka handen för att få tag i honom.
Följande dag den 5 November klockan 5 på morgonen voro alla tre på benen. Denna dag borde vara den sista under deras resa, så vida beräkningarna vore fullkomligt riktiga. Samma afton vid midnattstiden, alltså efter aderton timmar, just i det ögonblick månen var i sitt fylle, skulle de uppnå den glänsande skifvan. Följande natt skulle se den mest egendomliga resa i gamla och nyare tider fullbordas. Också
