Sida 32
FEMTE KAPITLET.
Månens Roman.
En iakttagare som varit begåfvad med en ytterst genomträngande synförmåga och haft sin plats i den obekanta medelpunkt kring hvilken verlden kretsar skulle vid universi kaotiska tid ha sett myriader atomer uppfylla rymden. Men småningom, under seklernas lopp, uppstod en ändring härutinnan; en attraktionslag gjorde sig gällande, hvilken de hittills kringirrande atomerna ställde sig till efterrättelse; dessa atomer förenade sig kemiskt i enlighet med sin valfrändskap, blefvo moleculer, och bildade dessa nebulösa anhopningar hvarmed himmelns djup äro öfversållade.
Dessa anhopningar började genast sätta sig i en roterande rörelse kring sin medelpunkt. Detta centrum, som bestod af en oredig massa moleculer, började nu rotera omkring sig sjelf, hvarunder det efter hand förtätnade; men i mån som dess volym minskades genom förtätningen, ökades i enlighet med mekanikens oföränderliga lagar, dess rotationshastighet, och genom dessa båda fortvarande verkningar uppkom en hufvudstjerna, centern i den nebulösa massan.
Om observatorn noga iakttagit, skulle han nu ha sett, att de öfriga moleculerna betedde sig på samma sätt som centralstjernan, likasom hon förtätade sig
