Sida 215
FÖRSTA KAPITLET. Från klockan 10, 20 m. till 10, 47 m. e. m.
Klockan slog 10 på aftonen. Michel Ardan, Barbicane och Nicholl togo farväl af sina många vänner, som de lemnade qvar på jorden.
Då Nicholl och hans reskamrater väl tagit plats i projektilen och öppningen blifvit tillsluten med starka tryckskrufvar, herskade djupt mörker i deras metallfängelse.
— Nu, mine käre kamrater, — sade Ardan, — skola vi vara som hemma hos oss, och jag är mycket bevandrad i hushållsangelägenheter. Vi skola nu draga den största möjliga fördel af vår nya bostad och inrätta oss så beqvämt som möjligt. Men först måste vi ha lokalen upplyst. För tusan, gasen är väl icke uppfunnen för mullvadar!
Då den bekymmerslöse mannen sade dessa ord, strök han mot sulan af sin sko eld på en tändsticka, som han förde till kranen på recipienten, i hvilken kolbundet väte var inrymdt till högt tryck och tillräckligt för att lemna värme och belysning i 144 timtar eller i sex dagar och sex nätter.
Gasen tändes. Då projektilen sålunda var upplyst, tog den sig ut som ett trefligt, väl inredt rum, med stoppade väggar samt möbleradt med eleganta divaner, och i taket liknade det ett kupigt torn.
