Sida 156
TJUGOFÖRSTA KAPITLET.
Huru en fransman bilägger en tvist.
Medan presidenten och kaptenen ingingo överenskommelse angående denna förfärliga och vilda duell, i hvilken hvardera motståndaren blir menniskojägare, hvilade Michel Ardan sig på sina lagrar. Men att hvila sig är icke det rätta uttrycket, ty de amerikanska sängarne kunna i hårdhet täfla med marmor- eller granitbord.
Ardan sof derför ganska illa och vände sig oupphörligt mellan bordsdukar, som tjenade honom till lakan, och tänkte åt sig att inrätta en beqvämare bädd i sin projektil, då ett häftigt buller väckte honom ur hans drömmar. Våldsamma slag, sannolikt åstadkomna med ett jerninstrument, skakade hans dörr. Förfärliga rop blandades med detta något väl tidiga oväsen.
— Öppna, i himlens namn öppna då! — ropade en röst.
Ardan fann ej skäl att lyssna till en så bullersamt framstäld begäran, men steg slutligen upp och öppnade sin dörr i samma ögonblick den gaf vika för den envise fridsstörarens kraftansträngningar.
Gun-clubs sekreterare störtade in i rummet. En bomb skulle icke kunnat visa sig med mindre ceremoni.
— Vår president har i går vid vårt meeting blifvit offentligt skymfad! — utropade J. T. Maston. —
