Sida 314
ELFTE KAPITLET.
Fantasi och verklighet.
"Har ni aldrig sett månen?" frågade en professor ironiskt en af sina lärjungar. "Nej, hr professor", svarade lärjungen ännu mera ironiskt, "men jag måste tillstå, att jag hört talas om honom".
I viss bemärkelse kan detta lärjungens skämtsamma svar tillämpas på den stora massan af sublunariska varelser. Huru många hafva ej hört talas om månen, hvilka aldrig sett honom, åtminstone icke genom okularet i en tub eller ett teleskop! Huru många finnas ej, som aldrig undersökt sin drabants karta!
Då man betraktar en selenografisk karta, fäster man sig genast vid en egendomlig omständighet. I olikhet med på Jorden och Mars intaga kontinenterna förnämligast den södra hemisferen af månklotet. Dessa kontinenter förete icke de tydliga och regelbundna konturer, som utmärka södra Amerika, Afrika och Indiska halfön. Deras kantiga, nyckfulla, djupt inskurna kuster äro rika på hafsbugter och halföar. De påminna ovilkorligen om hela denna sammangyttrade massa af Sunda-öarne, der landet är delädt ända till öfverdrift. Om navigation någonsin bedrifvits på månytan, så har den bort vara särdeles svår, och
