Sida 287
VII. Ett ögonblicks berusning
Staternas namn taga månen i besittning! För att lägga en fyrationde stat till Unionen! För att kolonisera månregionerna, odla dem, befolka dem och ditföra alla konstens, vetenskapens och industriens underverk! För att civilisera seleniterna, så vida de ej äro mera civiliserade än vi, och för att göra dem till republikaner, om de inte redan äro det!
— Tänk, om det finnes seleniter! — inföll Nicholl, som under inflytande af detta oförklarliga rus var högligen böjd för motsägelser.
— Hvem har sagt, att det inte finnes seleniter? - utropade Ardan i en hotande ton,
— Jag! — sade Nicholl, storskrikande.
— Kapten, — sade Ardan, — upprepa inte detta oförskämda yttrande, eljest vrider jag nacken af dig!
De begge motståndarne skulle rusat på hvarandra, och denna osammanhängande diskussion hade urartat till slagsmål, om icke Barbicane sprungit upp och kommit emellan dem.
— Hållen upp, olycklige! — sade han, sökande förlika sina begge kamrater. — Om det inte finnes seleniter, får man lefva dem förutan.
— Ja, — utropade Ardan medgörligt, — man får väl lefva ändå! Hvad ha vi med seleniterne att göra? Ned med seleniterne!
— Vi äro herrar öfver månen! — sade Nicholl.
— Vi tre konstituera republiken! — utropade Barbicane.
— Jag är kongressen! — skrek Ardan.
— Och jag senaten! — inföll Nicholl genast.
— Och Barbicane president! — sade Ardan jublande.!
— Inte någon af nationen utnämd president! — svarade Barbicane.
— Nå väl, en af kongressen utnämd president,
Källa: Project Runeberg ·