Sida 399
XX. Lodningarna ombord på korvetten Susquehanna
svarade löjtnanten, i det han införde detta tal i sin anteckningsbok.
— Bra, löjtnant, — sade kaptenen, — Jag skall uppteckna detta resultat på min karta. Låt nu hala lodlinan ombord! Det är ett arbete på flere timmar. Under tiden skall maskiningeniören låta elda på, så att vi äro klara att gå till sjös, så snart ni slutat. Klockan är 10 på aftonen, och med er tillåtelse, löjtnant, går jag nu till kojs.
— Jag önskar er en god natt, hr kapten, — svarade löjtnanten förbindligt.
Kaptenen på Susquehanna, en duglig karl för öfrigt, sina officerares ödmjuka tjenare, återvände till sin hytt, tog sin cognacsgrogg, hvilket var ett ojäfaktigt bevis på hans belåtenhet med sin hofmästare, lade sig icke utan att hafva förbindligt tackat sin kajutvakt för hans sätt att bädda sängen och inslumrade sedan i en rolig sömn.
Klockan var då 10 på aftonen, och natten lofvade blifva herrlig.
Susquehanna, en korvett om fem hundra hästars kraft, tillhörande Förenta Staternas flotta, var sysselsatt med att anställa lödningar i Stilla hafvet på ungefär ett hundra mils afstånd från amerikanska kusten, på höjden af den långa halfö, som löper längs Mexikos kust.
Vinden hade småningom saktat af. Ej en fläkt rubbade luftlagren. Vimpeln hängde slapp och orörlig för-ut.
Kapten Jonathan Blomsberry — syssling till öfverste Blomsbeny, en af de mest nitiska ledamöterna i Gun-club, som gift sig med en Horschbidden, moster till kaptenen och dotter till en aktad köpman i Kentucky — kapten Blomsberry hade icke kunnat önska sig ett vackrare väder för att utföra ett så kinkigt lödningsarbete. Allt gick efter hans önskan, och han glömde'
Källa: Project Runeberg ·