Sida 99
XIII. Stones-Hill
De rörde sig på sina snabba hästar, svängde sina långa lansar och aflossade sina bösskott, som hade en dof knall. De inskränkte sig till dessa fiendtliga yttringar utan att oroa Barbicane och hans reskamrater.
Dessa intogo då midten af en stenbunden slätt, en stor öppen plats med en utsträckning af flera acres, öfver hvilken solen göt sina brännheta strålar. Den bildades af en bred jordhöjd, hvilken tycktes erbjuda Gun-clubs ledamöter alla de vilkor, som erfordrades för uppförande af deras Columbiad.
— Halt! — sade Barbicane och stannade. — Har detta ställe något namn här i landet?
— Det heter Stones-Hill, — svarade en af infödingarne.
Utan att säga ett ord, hoppade Barbicane af hästen, tog upp sina instrument och började undersöka platsen med en utomordentlig noggrannhet. Den lilla truppen ordnade sig omkring honom och betraktade honom noga under iakttagande af djup tystnad.
I detta ögonblick passerade solen meridianen. Efter några ögonblick uträknade Barbicane hastigt resultatet af sina observationer och sade:
— Denna plats är belägen tre hundra famnar öfver hafsytan på 27° 7' latitud och 5° 7' vestlig longitud. Den synes mig genom sin torra och stenbundna natur erbjuda alla för vårt experiment gynsamma förhållanden. Det är alltså på denna slätt vi skola uppresa våra magasin, verkstäder, ugnar, arbetarebostäder, och det är härifrån, just härifrån, — upprepade han och stampade med foten på spetsen af Stones-Hill, — som vår projektil skall flyga bort i detta solsystems rymder.
*
Källa: Project Runeberg ·