Sida 292
La Grande-Chancel ...
andra lagbud och pröfning af deras sammanhang samt genom undersökning af lagbudets uppkomst och åsyftade ändamål. Denna tolkning plägar man kalla logisk. Med afseende å de svenska grundlagarnas tolkning är särskildt föreskrifvet, att de skola "efter sin ordalydelse i hvarje fall tillämpas" (R. F. § 84). Detta stadgande kan naturligen icke innebära mera än att den grammatiska tolkningen företrädesvis skall anlitas, men att, om denna icke visar sig tillräcklig, t. ex. då två eller flere grundlagsbud stå i strid med hvarandra, man vid tolkningen må ega att tillgripa logiska och historiska hjelpmedel. K. H. B.
La Guayra. Se Guaira.
La Gueronnière [-gerånjär], Louis Etienne Arthur Dubreuil-Hélion, vicomte de L., fransk statsman och publicist, f. 1816, trädde, ehuru till börden legitimist, i nära förbindelse med Lamartine, hvilkens kabinettschef han blef 1848 och hvilkens tidning "Le bien public" (s. å.) han understödde med sina penningar och sin penna. 1850--51 var han redaktör för Lamartines tidning "le Pays", men blef en försvarare af statsstrecket d. 2 Dec. 1851 och anhängare af Napoleon III, som 1853 upptog L. i conseil d'état och uppdrog åt honom ledningen af bokhandels- och pressärenden. 1861 öfvertog L. direktörskapet för tidningen "La France" och gällde såsom den förnämste understödjaren af de halfliberala reformer, på hvilka kejsar Napoleon 1860 och 1867 inlät sig. L., som 1861 fått en plats i senaten, var 1868--70 fransk ambassadör i Bruxelles och 1870 i Konstantinopel. Vid andra kejsaredömets fall s. å. tog han afsked från sin diplomatiska post och var sedan 1871 direktör för tidningen "La Presse". Död 1875. Han författade bl. a. Études et portraits politiques contemporains (1856) och Le droit public et l'Europe moderne (1875). A. B. B.
Lagunda. 1. Härad i Upsala län, Andra fögderiet och Mellersta domsagan. Areal 20,360 har. 4,889 innev. (1883). Häradet omfattar socknarna Långtora, Nysätra, Biskopskulla, Fröslunda, Giresta, Fitja, Hjelsta, Holm och Kulla samt delar af socknarna Herkeberga, Vårfrukyrka och Hernevi. -- 2. Kontrakt i Upsala stift, består af de 5 pastoraten Biskopskulla och Fröslunda, Giresta och Gryta, Långtora och Herkeberga, Nysätra och Österunda samt Hjelstaholms pastorat eller socknarna Hjelsta, Fitja, Holm och Kulla. Areal 29,991 har. 6,900 innev. (1883).
Laguner (Ital. laguna, af Lat. lacuna, fördjupning), geol., de genom smala landremsor från hafvet afstängda och vanligen grunda delar, hvilka dels upptaga midten af sådana korallöar, som benämnas ringref eller atoller, dels förekomma vid långgrunda kuster eller utanför mynningen af floder, t. ex. Nilen, Po m. fl., hvarest deltabildning försiggår eller har egt rum. Lagunerna vid Venezia äro verldsbekanta. Frisches Haff och Kurisches Haff, i hvilka Weichsel och Njemen utmynna, äro egentligen också att anse som laguner. -- Sådana laguner, som utgöra delar af floddelta, blifva i tidernas längd fyllda af flodernas sand och slam, och de öfvergå derför småningom till ett lågt, flackt land, genomskuret af mångfaldigt förgrenade flodarmar. E. E.
1. Lagus, Vilhelm Gabriel, finsk universitetslärare samt juridisk och historisk skriftställare, född d. 8 Juli 1786 i Idensalmi i norra Savolaks, blef 1798 student vid Åbo universitet, der han studerade under Porthans ledning, men fortsatte fr. o. m. 1802 sina studier vid Upsala universitet. Han tog der filosofie och juris kandidatexamina 1811, promoverades till magister 1812 och blef s. å. juris licentiat. 1813 förordnades han till adjunkt i kameral- och handelslagfarerihet vid Åbo universitet (1827 flyttadt till Helsingfors). 1818 promoverades han till juris doktor (i Upsala) samt blef 1823 professor i allmän lagfarenhet och 1852 i civil lagfarenhet och romersk rätt. Under L:s långa läraretid (han tog afsked först 1858), hade de uppväxande ämbetsmannagenerationerna i Finland till väsentlig del hans undervisning att tacka för sin juridiska utbildning. Bland hans såsom akademiska disputationer utgifna juridiska afhandlingar må nämnas: De matrimoniis inter cognatos aut affines prohibitis (1832), Bidrag till revision af läran om prescription i brottmål (1838) och Anmärkningar till läran om bördsrätt (1842). Åren 1845--48 var han universitetets rektor och erhöll kansliråds titel 1849. Medan L. med nit egnade sig åt professorsverksamheten, gick hans intresse såsom forskare och skriftställare alltmera i historisk och biografisk riktning. Han var på det området den siste representanten för den porthanska skolan med dess hängifna arbetsifver och dess förkärlek för detaljforskning. År 1834 utkom första delen af L:s Åbo hofrätts historia, innehållande biografier öfver Åbo hofrätts personal för en tid af omkr. 200 år från dess grundläggning. Om en mängd enskilda personers, slägters och familjers öden vinnas der tillförlitliga, på originalstudier grundade upplysningar. Andra delen, hvilken skulle behandla Åbo hofrätts rättshistoria, utkom icke. Under de följande åren utgåfvos materialsamlingarna Handlingar till upplysning i Finlands kyrkohistoria. Ny följd (I--IV, 1836--39) samt Handlingar och uppsatser rörande Finlands kyrkohistoria (I--V. 1845--50). Bland hans smärre historiska afhandlingar må nämnas Kritisk undersökning om riksmarsken Klas Flemings dödsdag (1842), Afhandling om Finlands titel af Storfurstendöme och hertig Johans finska förläningar (1843) samt Undersökning om Karelska lagsagans uppkomst (1844), alla i Finska vetenskapssocietetens akter. År 1853 utgaf han Anteckningar rörande 1741 och 1742 års Finska krig, jemte Henr. Magnus von Buddenbrocks äreräddning. L:s sista lefnadsår egnades åt utgifvandet af handskrifter till Jesper Mattson Cruus' förteckning öfver adelns gods i Finland år 1618, till hvilken handskrift han fogade omfattande genealogiska och biografiska anteckningar rörande godsens förre egare. Det vidlyftiga och rikhaltiga verket, som utkom under namn af Undersökningar om finska adelns
Källa: Project Runeberg ·