Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd

Originalsida 39
Originalsida 39
Originalsida 38
Originalsida 39
38–39

Sida 39

Kristus, ett namn, som tillägges Jesus af Nasaret, den kristna religionens stiftare

Suetonius, en gängse sägen att "från Judéen verldens herrar på denna tid skulle utgå".

Jesu barndoms- och ungdomshistoria (enligt Matteus och Lukas). Sedan profetians ande i Israel varit förstummad i öfver 400 år, vaknade den åter upp hos Zakarias och Elisabet, Simeon och Hanna, bebådande, att tidens fullbordan var inne. Med bebådelsen om Johannes Döparens, Jesu förelöpares, födelse öppnas Nya testamentets heliga historia. Sex månader derefter förkunnades för Maria, en i Nasaret i Galiléen bosatt jungfru af Juda stam, att hon skulle blifva moder åt verldens Frälsare (slägtregistret hos Matteus är Jesu fosterfaders, Josefs; det hos Lukas är Marias; de härstammade bägge från konung David). Det sades både till Maria och till hennes trolofvade, att denna aflelse skett på öfvernaturligt sätt, genom den Helige andes kraft, och att derför hennes son var Guds son (Luk. 1: 35; Matt. 1: 20. Jfr Es. 7: 14). Jesu födelse inträffade, i enlighet med profetian Mik. 5: 1, i Betlehem, då Josef och Maria för skattskrifning befunno sig derstädes. Tidpunkten derför kan icke fullt noggrant angifvas; men det var sannolikt omkr. 7 år före början af vår antagna tidräkning (se Kristi födelse). Några fromma herdar voro de förste, som tillbedjande hyllade den nyfödde Frälsaren. Sedan barnet genom omskärelsen blifvit "födt under lagen" (Gal. 4: 4) och dervid erhållit sitt namn (Jesus, "Gud hjelper l. frälsar"), frambars det, enligt den för förstfödda gällande lagen, i templet inför Herren och mottogs dervid af de efter Israels tröst väntande Simeon och Hanna. Derefter följde de vise männens besök, flykten till Egypten och barnamordet i Betlehem, hvarpå Jesu föräldrar, efter Herodes' död, återvände med barnet och bosatte sig i sin fädernestad, Nasaret. Af Jesu barndom och ungdom är oss för öfrigt genom de kanoniska evangelierna intet bekant, förutom att han "växte upp, stärktes i anden och uppfylldes med vishet, och Guds nåd var öfver honom" (Luk. 2: 40), att han "var sina föräldrar underdånig samt växte till i visdom, ålder och nåd för Gud och menniskor" (v. 52), samt slutligen hans besök i templet vid 12 års ålder, hvarvid han genom sina förståndiga frågor och svar försatte de skriftlärde i förvåning.

Jesu offentliga verksamhet (enligt de fyra kanoniska evangelierna). De omedelbara förberedelserna dertill utgjordes, förutom af Johannes Döparens verksamhet, af Jesu dop såsom en invigning till hans kall, hvarvid han erhöll vittnesbörd om Faderns välbehag samt en meddelelse af Andens fullhet; vidare hans frestelse och de fem första lärjungarnas anslutning till honom (Joh. 1: 35--51). Jesus var då omkr. 30 år gammal (Luk. 3: 23). -- Inom hans derpå följande offentliga verksamhet kan man särskilja följande perioder: 1) Från kort före påsken 1:sta året till Johannes Döparens tillfångatagande (Nov. s. å.). Under denna tid gjorde Jesus först ett kort besök i Galiléen (Joh. 2: 1--12), men for derefter till påsken ("1:sta påskhögtiden") upp till Jerusalem och verkade sedan i Judéen (2: 13--3: 36). 2) Från Nov. 1:sta året till kort före den sista löfhyddohögtid, som Jesus upplefde (Okt. 3:dje året). Döparens fängslande bildar ett nytt uppslag i Jesu historia. Otron och fiendskapen träda honom alltmera till mötes, och af sin förelöpares exempel ser han hvad som skall öfvergå honom sjelf. Han vinnlägger sig derför företrädesvis om att bilda en honom tillgifven krets af närmare lärjungar. Efter att vid ett besök i sin fädernestad, Nasaret, hafva blifvit ytterst fientligt emottagen (Luk. 4: 16--30) valde Jesus Kapernaum till medelpunkt för sin följande verksamhet. Dels i denna stad, dels på Galiléens landsbygd verkade han outtröttligt genom lärande och unders förrättande, till dess han till påsken ("2:dra påskhögtiden"; enligt andra var denna i Joh. 5: 1 omtalade högtid en purimfest) åter begaf sig till Jerusalem. Der uppväckte hans friare uppfattning af sabbatsbudet mot honom de judiske folkledarnas dödliga fiendskap, hvarför han återvände till Galiléen, der han, efter en i bön tillbragt natt, utvalde sina lärjungar och bland dem tolf till apostlar. Till denna tidpunkt hör det fullständigast af Matteus (kap. 5--7) meddelade tal, som ar allmänt kändt under namn af "bergspredikan". Det innehåller de grundläggande etiska principerna för Jesu församling och är derför att betrakta såsom en grundlag i det Guds rike, som han skulle upprätta på jorden. Derefter fortsatte Jesus i sina lärjungars sällskap sin verksamhet i Galiléen, med Kapernaum till medelpunkt, och gjorde äfven ett kort besök på sydöstra stranden af Genesaret, i Gadara. Dels för att vidsträcktare sprida evangelium om sitt rike, dels till sina apostlars öfning utsände han dem för någon tid att på egen hand lära och verka och gaf dem för detta ändamål nödiga föreskrifter (Matt. 10: 5--42). Efter deras återkomst for han med dem till Genesarets östra strand och förrättade der kort före påsk ("3:dje påskhögtiden", hvilken Jesus icke bevistade i Jerusalem) det stora undret med de femtusendes bespisande, hvilket, jämte det tal om "lifvets bröd", som han derefter höll i Kapernaums synagoga, gaf anledning till att många af hans dittills varande lärjungar skilde sig från honom (Joh. 6). Sedan vandrade han med de tolf omkring i mera aflägsna trakter, såsom i närheten af Tyrus och Sidon samt på de nordliga stränderna af Genesaret. Derunder förkunnade han för första gången för sina lärjungar sitt förestående lidande och undervisade dem noggrannare om sitt rikes rätta art och väsende. Derunder egde äfven hans förklaring (se d. o.) rum. 3) Från Okt. 3:dje året till veckan före följande påskhögtid. Efter en kort tids vandringar i södra Galiléen, hvarunder Jesus utsände de 70 lärjungarna, begaf han sig till löfhyddohögtiden i Jerusalem, der hans underbara gerningar (i synnerhet den blindföddes botande på en sabbat; Joh. 9) och hans allvarliga ord rågade måttet af fiendskapen mot honom. Återkommen till Galiléen, fortsatte han sina vandringar i detta landskaps södra del, hvarefter han besökte tempelinvigningsfesten i Jerusalem (i Dec.; Joh. 10: 22, 23). Derefter vistades han omkr. två månader i Peréen, men återvände till

Källa: Project Runeberg ·