Sida 737
Lissabon, Portugals hufvudstad
om Monte do Castello liggande qvarteret Alhama, som skonades vid nämnda tillfälle, har ända till senaste tid bildat ett virrvarr af smala, krokiga och mörka gränder, med gamla, höga, gotiska hus, men har nu blifvit nästan ombygdt och fått modernare utseende. De stadsdelar, som ombygts efter 1755, hafva raka gator och till en del palatslika, men i 18:de årh:ts fula stil byggda hus. Der ligga de förnämsta torgen, af hvilka det vackraste är Praça do Commercio vid Tejostranden, omgifvet på tre sidor af tullhuset, stadshuset, börsen och ministerierna samt i midten prydt med Josef I:s ryttarestaty och på norra sidan af en stor triumfbåge, under hvilken en gata (Rua Augusta) leder till ett annat vackert torg, Rocio l. Praça do Dom Pedro (på samma plats, der fordom inqvisitionens palats och fängelser lågo), med Pedro IV:s staty. De offentliga promenaderna äro små, men mycket besökta på aftnarna, i synnerhet Passeio publico (i början af den 3 km. långa Avenida da Liberdade), med ett monument till minne af befrielsen från det spanska öfverväldet, den vackra zoologiska trädgården samt parken (tapada) vid det kungliga slottet Ajuda, der den första portugisiska landtbruksutställningen hölls, 1884. En annan mötesplats för stadens eleganter är gatan Almeida Garrett (förr Chiado), medelpunkten för modehandeln och adelns hotell, vid hvars ena ände ligger Camões-platsen, med en staty af skalden Camões. Kyrkorna äro många, men nästan alla i samma smaklösa italienska stil. Af de efter jordbäfningen byggda må nämnas klosterkyrkan "Jesu hjerta", en efterbildning af S:t Peter i Rom, och São Roque, med det ryktbara Johanneskapellet, förfärdigadt i Rom för Johan V:s räkning af dyrbara marmorsorter med mosaiker och prydnader i silfver och brons. Äldre kyrkor äro katedralen Basilica de Santa Maria och klosterkyrkan São Vicente de Fóra (klostret är patriarkens residens), med huset Braganzas grafkapell. Bland de kungliga slotten utmärker sig intet genom något imponerande yttre, med undantag af det på en höjd vid Belem belägna palatset Ajuda, det nuv. kungliga residenset, ett väldigt, men ofullbordadt byggnadsverk, med botanisk trädgård och andra samlingar. Det forna residenspalatset Nossa Senhora das Necessidades i vestra stadsdelen, ursprungligen ett nunnekloster, är en till det yttre oansenlig, men praktfullt inredd byggnad, nu bebodd af konungens broder Dom Augusto. L:s största byggnadsverk är den under Johan V:s tid 1732--38 anlagda vattenledningen, hvilken öfver Alcantaras djupa dal på 127 djerft byggda bågar förser staden med vatten från den 8 km. aflägsna byn Bellas. Det af Emanuel den store 1499 grundlagda f. d. hieronymitklostret Belem (Betlehem) i förstaden med samma namn, en väldig byggnad i halft morisk-bysantinsk, halft romansk-gotisk stil, jämte en gotisk kyrka, der flere af Portugals konungar ligga begrafna, är nu barnhus. Straxt invid klostret på stranden af Tejo ligger Torre de Belem (ett torn i arabisk stil från slutet af 15:de årh.), hvars platform är bestyckad med ett batteri till hamnens försvar. -- Till de vigtigare bildningsanstalterna höra slöjdskola med handelsskola, Polyteknisk skola med bot. trädgård, meteorologisk anstalt och naturhistoriskt museum, ett medicinskt-kirurgiskt institut, en 1859 af Dom Pedro V stiftad högre läroanstalt för filosofi, literatur och historia, en marinskola med observatorium, en krigsskola, ett landtbruksinstitut med veterinärskola, en konstakademi, ett musikkonservatorium och tvänne offentliga bibliotek, af hvilka nationalbiblioteket innehåller omkr. 200,000 bd och 10,000 handskrifter, samt det berömda statsarkivet, hvilket befinner sig i det forna benediktinklostret São Bento, der riksdagen har sina sammanträden. Bland de få literära och vetenskapliga sällskapen må nämnas vetenskapsakademien (stiftad 1779). I staden utkomma ungefär ett half tjog dagliga tidningar och några få veckotidningar jämte andra periodiska skrifter, som hufvudsakligen egna sig åt speciella intressen. -- Den breda Tejo bildar en säker och rymlig hamn, så djup, att de största krigsfartyg kunna ankra vid staden. Inloppet försvaras, ehuru otillräckligt, af de båda forten São Julião på högra och Bugio på venstra sidan. Jernvägsförbindelse finnes med Badajoz (till Madrid), Oporto och Algarbe samt underhafskablar till England och Brasilien. Hamnen besökes årligen af omkr. 1,400 utländska och 1,100 portugisiska fartyg (inberäknadt kustfarare). Värdet af den årliga importen uppgår till omkr. 100 mill. kr. och af exporten till 82 mill. kr. Lifligast är omsättningen med Brasilien och Storbritannien, i det tropiska produkter införas från det förra, manufakturalster från det senare landet, medan vin och olja exporteras till båda. Stadens industri är jämförelsevis ringa. Största fabriken är en tobaksfabrik, som sysselsätter omkr. 1,600 arbetare. Innevånarnas antal uppgick enligt sista folkräkningen (1878) till 246,343 (deraf 187,404 i den egentliga staden, 30,029 i förstaden Belem och 28,910 i förstaden Olivaes), deribland en mängd negrer och färgade från kolonierna, omkr. 30,000 galicier (mest dagsverkare och vattenbärare) samt många främlingar, i synnerhet engelsmän, fransmän och tyskar. Stadens sköna omgifningar äro betäckta med otaliga landställen, stora trädgårdar, oliv- och orangeträdsplanteringar och vinberg. -- Stadens äldsta namn var Olisippo, äfven skrifvet Ulissippo under inflytande af den mytiska berättelsen att staden blifvit anlagd af Ulysses (Odyssevs). Under romarna var staden ett municipium och kallades Felicitas Julia. Araberna, som innehade den från 716, kallade den Al-Asjbuna l. Lisjbuna. Efter flere månaders belägring intogs staden 1147 af Alfons I, understödd af engelska och flandriska korsfarare, och vardt åter en kristen stad samt fick snart en biskop, hvilken 1390 upphöjdes till rang af ärkebiskop och under Johan V:s tid (1706--50) till patriark. L., som af Johan I 1422 upphöjdes till residensstad, blef under Emanuel den store (1495--1521) utgångspunkt för de portugisiska sjöexpeditionerna och uppblomstrade till den förnämsta handelsplatsen i Europa. Dess välstånd sjönk åter hastigt, sedan den genom hertig Alba 1580 bragts under det
Källa: Project Runeberg ·