Sida 565
Svinstad ...
Svärdsidan, ett genealogiskt uttryck, som betecknar samtliga de manliga linierna inom en ätt, i motsats till spinnsidan, som betecknar de qvinliga linierna. Uttrycket härledes deraf att svärdet fordom ansågs utgöra det väsentliga i mannens attribut, liksom ordet spinnsida bildats med anledning deraf att spinna fordom betraktades som den specielt qvinliga sysselsättningen.
Svärdsjö, socken i Kopparbergs län, Falu domsagas norra tingslag. Areal för hela pastoratet och Enviken 1,329 qvkm. 4,965 innev. (1889). -- S. bildar med Svartnäs bruksförsamling ett konsistorielt pastorat i Vesterås stift, Falu kontrakt.
Svärdslilja, bot. Se Iris.
Svärdsman. Se Svärdsorden.
Svärdsmedaljen. Manskap vid såväl armén som flottan kunna, då de tjenat minst 16 år och uppfört sig väl, erhålla ett hederstecken, kalladt svärdsmedalj. Då den, som fått svärdsmedalj, uppnått pensionsålder, erhåller han i tur, efter som ledighet uppstår, en pension af 15 kr. årligen och kallas till följd deraf medaljpensionär. Medaljpensionärernas antal är sammanlagdt 300, deraf vid flottan 60. Svärdsmedaljen stiftades af Oskar I d. 26 Juni 1850. Å framsidan ses Sveriges tre kronor med ett upprättstående svärd och omskriften »Konung och fädernesland», å frånsidan inskriften: »För krigsmannaförtjenster». Medaljen är af silfver och bäres i Svärdsordens gula band med blå kanter. L. H.
Svärdsorden, svensk orden, som stiftades af Fredrik I d. 23 Febr. (g. st.) 1748, samtidigt med Serafimeroch Nordstjerne-ordnarna. Svärdsorden, afsedd för »krigsbefälet», var ursprungligen ämnad som ett »vedermäle af hjeltemod samt lång och nyttig tjenst», men har alltmer, i likhet med andra, för ämbetsmän afsedda ordenstecken, kommit att utdelas i tur och ordning som sjelfskrifven belöning åt officerare efter en viss tjenstetid. Denna orden hade urspr. tre grader: kommendörer med stora korset, kommendörer (sedan 1873, två klasser) och riddare (sedan 1889 två klasser), hvartill 1788 och 1850 kommo två grader: riddare af Svärdsordens stora kors (sedan 1814 delade i två klasser) samt svärdsmän. Ingen blifver kommendör utan att hafva minst öfverstes rang och vara svärdsriddare. För att erhålla riddarekorset fordras i fredstid 20 års tjenst; för den, som utmärkt sig i krig, gäller deremot icke tjensteårsberäkning. Riddarevärdigheten af Svärdsordens stora kors utdelas endast i fält. Dess första klass erhåller blott den, hvilken som divisionsgeneral kommenderat mot fienden eller nyttjats i värf, som med en divisionsgenerals befäl kunna jämföras. Till andra klassen utnämnas de, som ega regementsofficers rang och åtminstone som bataljonschefer kommenderat mot fienden eller utfört jämförliga uppdrag, hvarjämte båda klasserna äro tillgängliga för allierade truppers officerare. Svärdsmannagraden gifves endast åt underofficerare, som tjenat minst 16 år, deraf 6 år som underofficerare. Antalet kommendörer med stora korset och kommendörer är bestämdt till 24 af hvartdera slaget, utländingar oberäknade; dock har kommendörernas antal betydligt vuxit. För de öfriga graderna är ingen dylik bestämmelse gjord. Den numera aflagda ordensdrägten var ljusblå och hvit. Dekorationer äro för kommendörer med stora korset: 1) ordenskedjan, sammansatt af 11 i bälten invecklade svärd i slida och 11 på sköldar liggande blå kaskar; 2) ordenskorset, ett gyllene, hvitemaljeradt Andreaskors med blå, af 4 kronor omgifven, midtglob, på hvars framsida synas tre kronor och ett upprättstående svärd samt å baksidan ett svärd med lagerkrans och omskriften Pro patria (detta kors, omgifvet af en kunglig krona och blottade svärd, bäres i ett vattradt, gult med blå kanter försedt sidenband öfver axeln, från höger till venster); 3) kraschanen af silfver, bestående af ett grekiskt klufvet kors med kronor mellan uddarna och blå midtglob, liknande ordenskorsets (den bäres å venstra sidan af bröstet). Kommendörer af första klass bära 1) ordenskorset i band om halsen; 2) en kraschan, lik den föregående, men mindre och utan kronor mellan uddarna. Kommendörer af andra klass bära endast ordenskors. Riddare af Svärdsordens stora kors bära i första klassen jämte kommendörsband och ordenskors på venstra sidan af bröstet ett upprättstående svärd af silfver, i andra klassen två korslagda svärd. Riddarnas kors är mindre än kommendörernas, utan omgifvande svärd och bäres å venstra sidan af bröstet. Svärdsmännens tecken, svärdstecknet, liknar riddarkorset, men är af silfver. För de 14 äldste kommendörerna finnas pensioner à 300 kr. och för de 60 äldste svärdsmannen à 45 kr.
Svärdsriddareorden stiftades af biskop Albert I af Riga och erhöll påfven Innocentius III:s stadfästelse 1202--04. Den organiserades efter Tempelherreorden såsom mönster både i militäriskt och religiöst hänseende. 1210 påbjöd påfven, att den nya orden visserligen fortfarande skulle bära tempelherrarnas hvita mantel och röda kors, men till åtskilnad från dem tillika ett svärd under korset. Deraf uppkom namnet svärdsriddareorden; den ursprungliga benämningen var dock Bröderna af Kristi ridderskap (Lat. fratres militiae Christi). Namnet svärdsbröder började användas först långt efter sedan denna orden blifvit förenad med Tyska orden. Först i midten af 1500-talet blef det intill våra dagar brukliga namnet svärdsbröderna af Tyska orden (Lat. Ensiferi teutonici ordinis milites l. Ensiferi) den vanliga benämningen bland historiska författare. Till skilnad från de andra riddareordnarna skulle den nya orden icke lyda direkt under påfven, utan under biskopen af Riga, i både andligt och verldsligt afseende. Orden utgjorde ett slags stående här, som skulle hjelpa sin länsherre, biskopen, att försvara och utbreda kristendomen. Det var ock till stor del genom denna orden, som biskop Albert eröfrade de tyska Östersjöprovinserna. Till lön för sina tjenster begärde orden år 1207 af biskopen att få 1/3 af det eröfrade landet och af det, som skulle komma att eröfras. Albert beviljade det förra, men ej det senare. Men då orden några år derefter åter framkom med nämnda begäran, tog man till skiljedomare påfven, som var Livlandens högste öfverherre.
Källa: Project Runeberg · ·
