Sida 731
XXXIV. Bland idrottmän
Redan på 1820-talet uppstodo jagt- och skyttesällskap i Sverige, och 1830 stiftades Svenska jägareförbundet i Stockholm, hvarefter dylika förbund uppstodo på några orter i riket. Dessa skilda skytteförbund ha dock i allmänhet ej stått i något närmare förhållande till hvarandra. År 1859 tog Svenska jägareförbundet i Stockholm ett tillmötesgående steg och inbjöd samtlige jägare- och skytteförbund att som afdelningar ingå i ett gemensamt svenskt jägareförbund. Syftemålet skulle vara att i främsta rummet befordra jagtens ändamålsenliga utöfning och vård och i andra rummet att genom skjutöfningar bilda skicklige, i farans stund till fosterlandets försvar färdige jägare. Flera särskilda förbund antogo inbjudningen och ingingo som afdelningar i det gemensamma svenska jägareförbundet, men så kom skarpskytterörelsen och öfvertog den roll som detta gemensamma förbund skulle ha utfört.
År 1883 väcktes åter fråga om stiftande af ett allmänt, gemensamt svenskt jägareförbund. Skarpskytterörelsen hade då mycket försvagats, och man ansåg tiden vara inne att återupptaga förslaget från 1859, hvilket också vann framgång, hvarefter det stockholmska sällskapet utgör Svenska jägareförbundets centralafdelning, som är icke ett blott målskjutningssällskap, utan ett förbund som vinlägger sig äfven om jagt och jagtvård och på hvars sammankomster man träffar verklige idrottsmän som på jagtens område ega berömda namn.
Svenska jägareförbundets centralafdelning ledes af en styrelse af nio personer, bland hvilka hofjägmästaren H. M. af Petersens är ordförande, redaktören af Svenska jägareförbundets tidskrift, fil. d:r J. W. Lindblad vice ordförande, löjtnanten, grefve A. P. Hamilton sekreterare och handlanden G. A. Bastman skattmästare.
***
Under någon tid, då idrottsväsendet i allmänhet ännu icke var utbildadt i Stockholm, egnade sig hufvudstadens invånare med lif och lust åt skarpskytterörelsen, men i 1880-talets Stockholm spelar denna icke någon stor roll. Mycket har äfven i detta afseende förändrats under de två senaste årtiondena.
Stockholms frivilliga skarpskytteförening bildades den 19 november 1860 och gjorde snart så stora framsteg, att kåren efter fem år räknade en styrka af 2,300 man. Öfningar och utmarscher följdes med lifligt intresse af Stockholms allmänhet och betraktades under några år som verkliga folkfester. Småningom svalnade dock intresset hos så väl allmänheten som skarpskyttarne själfve. Det gick ständigt utför, och vid slutet af 1880-talet utgjorde truppens hela styrka ej mer än omkring 600 man. Skjutöfningarna var det enda som ännu
Källa: Project Runeberg ·