Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 3 (av 7) Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 109

Grufbrytningens ursprung och historia

BRYTNINGSMETODER, STOLLAR OCH SCHAKT.

109

eller de naturliga sprickorna påhälda vattnet hastigt fryser till is, eller der fyndigheten ligger inbäddad i lera eller sand, såsom förhållandet är i vaskbergen och andra alluvialbildningar, som innehålla guld.

Fig. 52. Murade färdstollar med dragverk.

Grufbrytningsmetoder, stoilar och schakt. Allt efter den olika form, hvarunder en malmfyndighet förekommer, måste arbetet för hennes åtkommande på olika sätt ordnas och inrättas.

Ligger fyndigheten ternligen nära jordytan, såsom fallet t. ex. är med myrmalmen, bryter man henne under bar himmel, och arbetet kallas då dagbrytning. Man afrymmer de lösa jordlagren, och arbetet drifves sedan med kilning, skjutning o. s. v. på alldeles samma sätt som vid vanliga stenbrott. Stora dagbrytningar ega rum å de mäktiga jernmalmslagren vid Kladno i Böhmen, i många uralska och svenska grufvor, i åtskilliga jern- och koppargrufvor i Rheintrakten och Nassau, i blygrufvorna på Eifel, i de rika zink- och blygrufvorna vid Scharlei, Tarnowitz i Schlesicn och Altenberg vid Aachen. Ehuru enklast och naturligast, är dock dagbrytning jemförelsevis sällan användbar, emedan malmerna vanligen ligga allt för djupt under jordytan för att så lätt kunna åtkommas. Tvärtom måste man ofta tränga sig ganska djupt ned, innan man når den punkt, der det egentliga grufarbetet kan begynna.

Ar nu fyndigheten så belägen, att hon kan nås genom en vågrät eller föga uppåt lutande gång, drifver man en sådan gång, kallad stoll, in i berget och fram till fyndigheten, der han sedan förgrenas genom ortsprängningar efter behag. Ingången till en stoll från den yttre bergsluttningen kallas af tyskarna stollens mundloch. En stoll kan göra tjenst ej blott som en beqväm kommunikationsled för malmens utfordring och grufmanskapet, utan äfven för vattnets afledande och åstadkommande af luftvexling. Genom ett s. k. drag verk är han derför också vanligen afdelad i två från hvarandra afstängda rum, nämligen ett undre, kalladt vattensig, för luftvexling och vattenaf ledning, och ett öfre för gruffolkets färdande och malmutfordringen. Man skiljer mellan sök-, dag- och arf- eller grundstollar. Med sökstoll förstås en sådan stollsprängning, hvarined i första rummet afses att på något

Fig. 53. Murad utfordringsstoll..

Källa: Internet Archive ·