Sida 585
Fiske och sjöjagt
SAL- OCH HVALROSSFANGSTEN.
585
talrika. Det påståendet, att hela folkslag för sitt uppehälle äro beroende af haf-* - vets gåfvor, gäller särskildt om grönländarna och eskimåerna, för hvilka salen är det samma som dagligt bröd för oss. De europeiska säljägarna, skandina- - ver, engelsmän, tyskar och ryssar, begifva sig för det mesta till Ishafvet mel^ lan Spetsbergen och Grönland, till Newfoundland eller till Novaja-semlja. Amerikanerna besöka företrädesvis de södra trakterna vid kusterna af Patagonien och Magelhaens' sund. Afven de smärre öarna och ögrupperna i Södra ishafvet lemna säljägarna en rik fångst; särskildt är den väldiga sjöelefanten mycket allmän vid Kerguelens-, Crozet-, Sydgeorgia- och Falklandsöarna.
Om också ej utan sina faror, är dock säljagten den minst besvärliga grenen af det stora fisket. Vid den stora säljagten skjuter sälf ångaren sällandessa djur; vanligast nedlägger han dem med klubban, afdrager hud och späck och utkokar det sistnämda. Endast den jättestora hvalrossen kan stundom-*-
Fig. 342. Säljagt.
bli farlig för menniskan. Han lemnar ingen synnerligt god trän, men hanslånga, hvita betar uppskattas i godhet nästan lika med elfenbenet. Hval- -' rossfångsten drifves hufvudsakligast vid östra Spetsbergen af norska fångstmän och i den arktiska oceanen af de hvaljägare, som intränga i Berings sund. Yid Spetsbergen kunde det förr stundom hända, att man- på en half dag lyckades nedslå bortåt tusen stycken af dessa väldiga, ofta ättda till- 24 fot långa kolosser. Nu mera äro visserligen ej hvalrossarna der så talrika, dock infinna sig årligen norska och ryska fartyg i dessa trakter, och vanligen vända de hem rikt lastade med både hvalross och säl. Fångsten af den senare är i allmänhet säkrare än af den förra. Vid Labrador och Newfoundland nedslås ofta årligen ända till 800 000 stycken, som, oberäknadt hudarna, ensamt i trän lemna en inkomst af mer än 5 400 000 rdr.
Källa: Internet Archive ·
