Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 3 (av 7) Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet

Originalsida 448
Originalsida 448
Originalsida 448
Originalsida 449
448–449

Sida 448

Skogen, hans skötsel och vård

448 SKOGENS AFKASTNING.

Kola f ka st ningen, det vill säga den större eller mindre procent kol, som erhålles ur en mila, betingas af många omständigheter, men förnämligast af kolningens gång. I stort medeltal kan man antaga, att en läst kol om 75,6 kubikfot löst mått, h vilket är det samma som en stig om tolf tunnor, erhålles af 90 till 100 kubikfot fast vedmassa. Då kolningen går särdeles väl, kan en läst erhållas till och med af 60 kubikfot fast vedmassa. Något större blir afkastningen i ändamålsenligt inrättade kol ugnar. Enligt en meddelad uppgift skall i en kolugn vid Boxholm i Östergötland 30 skogsfamnar gifva 40 läster kol, h vilket efter vanlig beräkning utvisar en åtgång af 54 kubikfot fast vedmängd till lästen.

Jemför man de olika kolningsmetoderna sinsemellan, har visserligen den ena företräde i ett fall, den andra i ett annat; men kolningens resultat beror dock mindre på den använda metoden, än på kolarens skicklighet, och derför kan man i allmänhet säga, att den metod är den bästa, vid hvilken kolaren är mest van. Obestridligen skötes kolningen hos oss ännu i de flesta fall sämre än hon borde och kunde, och den egentliga orsaken härtill har man

Fig. 279. Balkro för liggmila; d tändningshål.

att söka i hela kolningsväsendets anordning. Se vi till exempel på kolningen i de tyska bergslagerna, utföres hon nästan uteslutande af kolarmästare med biträde af kolardrängar och kolarpojkar, det vill säga af personer som helt och hållet yrkesmässigt behandla sin sak och äro fullkomligt hemmastadda i den samma. Hos oss åter drifves kolningsyrket i allmänhet af brukens landtbönder och torpare eller allmoge i öfrigt, h vilka utan något egentligt intresse derför betrakta kolningen som en bisak och kanske under hela sin tid ej komma i tillfälle att kola mer än några få milor. Visserligen hafva på åtskilliga ställen förbättringar i detta afseende införts, och som ett vigtigt steg i denna riktning förtjenar framhållas en af vermländska bergsmannaföreningen inrättad särskild kolars kola i närheten af Filipstad. »Lyckas man uppdraga en kunnig, oförtruten, sitt yrke tillgifven kolarstam, betyder det sedan jemförelsevis ganska litet, hvilken kolningsmetod man använder*).»

*) Svedelius i anförda arbete.

Källa: Internet Archive ·