Sida 565
Fiske och sjöjagt
NORDSJÖFISKET.
565
armstjockt tåg, en så kallad tross, som släpar längs hafsbottnen och uppjagar fisken. Denna tross får emellertid ej, som bommen, endast vara 40 fot lång, utan måste ha en längd af 74 fot, för att han ej må gå parallelt med 'bommen, utan släpa efter i en stor bugt, hvaraf följden blir, att, när fisken skrämmes upp af trossen, han redan fått nätet Öfver sig och således ej kan undkomma. Vid dessa fyra delar: bommen, de båda byglarna och trossen, fastbindes nu nätets mynning mycket noggrant. Nätet firas i sjön med den spetsiga ändan förut och får flyta ut så horisontalt som möjligt från fartyget, hvilket drifver för vinden; sist kommer bommen med byglarna. Vid dessa sistnämda äro fästa två grofva tåg, som sedermera förena sig i ett ännu gröfre, hvaraf man släpper ut 30, 40, till och med 50 — 60 famnar från far-
Fig. 332. Sjötungor.
tyget, hvilket på detta sätt drar trawlen efter sig, der det i sakta fart seglar framåt.
Vanligen utkastas trawlen två gånger om dagen (motsvarande de båda flodtiderna), stannar sex timmar öfver bord och måste äter vid strömmens omkastning halas upp. Af detta fiskredskaps bygnad följer, att det endast kan användas på grus- och sand- eller lerbotten. På bergbotten hakar sig den grofva trossen allt för ofta fast bakom ett eller annat klippblock och springer af, så vida man ej strax gifver ut mera tåg, och hela nätet kan sönderrifvas af en enda klippkam. Går allting väl, seglar fartyget i sakta fart (ungefär 2 — 4 sjömil på 5 — 6 timmar) med trawlen efter sig, och denna glider lugnt
Källa: Internet Archive ·
