Sida 569
Fiske och sjöjagt
NORDSJÖFISKET.
569
befara. Till stöd för sin förtröstan om motsatsen har man anfört det yttrande, som den af engelska regeringen för denna frågas utredande tillsatta komite afgifvit. Komiten förnekade trawlens skadlighet. Men på hvilka skäl? Man löser ej en praktisk naturhistorisk fråga genom att fara omkring och höra sig för hos fiskare, helst då man tydligen ej låter den ena åsigtens förfäktare gälla för att vara lika pålitliga i sina uppgifter som den andras.
Fisket på Dollart (emsmynningen) bedrifves hufvudsakligen med kylen, ett stort, säckformigt nät. Kylens mynning, som är 18,5 fot bred och 8,5 fot hög och utspänd mellan starka, i bottnen neddrifna pålar, vändes alltid mot strömmen, skiftande vid ebb och flod. Allt efter olika årstid fångas sill, hvassbuk, horngädda, hvarr, rödspätta, ål, nors och nejonögon. Inkomsten af
Makrillfiske med garn.
detta fiske är emellertid obetydlig. Deremot uppskattar man koljefisket, sådant det bedrifves från ön Norderney och den midt emot ön Spiekeroog liggande byn Neuharlingersiel, till ett årligt medelvärde af 135 000 rdr.
Norderneys fiskarflottilj bestod år 1871 af 65 fiskslupar, plattbottnade fartyg, som sticka 2,7 fot djupt, hvardera med en besättning af 3 — 4 man. Hvarje fartyg medför 3 000 krokar, 75 på hvar lina (backa). Dessa agnas med sandmasken, som ur sanden på kusten uppgräfves af fiskarhustrurna och barnen. På detta sedan gamla tider brukliga sätt bedrifves koljefisket ännu i Nordsjön äfven från Helgoland, Blankenese och ön Finkenwerder i Elbe.
Utom de nämda fiskena eger Skandinavien ännu några andra hafsfisken af tillräckligt stort intresse att ej här böra alldeles förbigås. Med backa eller dörj, stundom äfven med garnredskap, fångas utanför Skandinaviens vestkust
Källa: Internet Archive ·
