Sida 106
Grufbrytningens ursprung och historia
106
GRUFBRYTNINGEN.
Det är alltså af största vigt, att åtminstone i större sänkningar förstärkningar anbringas, hvilket, såsom framdeles skall visas, kan ske på flerahanda* sätt, äfvensom att brytningen i sin helhet inrättas efter en ordnad, förståndig plan.
När man vid upptagande af en ny grufva eller dagöppning sänkt sig: ned i det fasta berget så mycket, att ett tillräckligt skyddande tak kan påräknas, är tiden inne att taga ut fyndigheten äfven åt sidorna, hvilket sker medelst så kallad ortbrytning, och de nu öppnade arbetsrummen få namn. af orter. I mycket fast berg sker ortbrytningen medelst borrning och skjutning, eljest vanligen med hammare och kil. Då berget är af mera lös natur, användas kilhacka, kilspett o. s. v. Vid sprängning med krut eller annat
Fig. 49. Skärpningsarbete.
exploderande ämne är det af stor vigt, att borrhålen rätt anbringas samt att mängden af sprängämne noga afpassas efter det verkliga behofvet, hvarför ock mångenstädes särskilda förmän, med benämningen skottställare, finnas för det ändamålet anstälda. Ortskjutning tillgår vanligen sålunda, att man först spränger ut ett mindre hål ungefär på midten af ortens gafvelvägg och sedan efter hand tar ut hela vidden i höjd och bredd. När ett borrhål blifvit till erforderligt djup upptaget samt laddningen försiggått och svafveltråden blifvit tänd, skynda arbetarna undan; inom några sekunder hör man ett doft brakande, och orten står fyld med krutrök. Sedan röken skingrat sig, ser man verkningarna af några få ort krut. Stycken och flisor af berget ligga kastade hit och dit, och ett par timmar ha varit tillräckliga att åstadkomma ett resultat, som före krutets uppfinning fordrade många dagars
Källa: Internet Archive ·
