Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 3 (av 7) Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet

Originalsida 330
Originalsida 330
Originalsida 330
Originalsida 331
330–331

Sida 330

Åker och äng

330

ÅKER OCH ANG.

dagar till sin mognad, soligt läge, varm jord, omsorgsfull brukning och god gödning, men gifver då äfven ända till 24 centner oskalade eller 14 centner skalade frön samt till 40 centner halm.

Sorghum, kinesiskt sockerrör (sorghum vulgäre, holcus saccharatus) är en i Europa nyligen införd växt, som i varmare klimat kan odlas med framgång och är af största värde för sina många alster, såsom kärna, socker, färgämne och foder. I Frankrike odlas denna växt på åkerfälten, dock på sådant sätt, att plantor uppdragas i drifbänkar och sedermera utplanteras på fälten.

Bohvetet (polygonum fagopyrum) tillhör, liksom ärter och bönor, väl ej egentligen sädesarterna, men torde här lämpligast få sin plats bland dessa. Bohvetet har mycket ringa fordringar på jordmånen, men tål ej frost och lider ofta af gallblomning. Det mognar på 100 dagar och kan derför, oaktadt

sin ömtålighet för frost, odlas mycket nordligt, ända till 72° nordlig bredd. Skörden beräknas till 18 centner kärna och 40 centner halm, dock beräknas en missväxt på 4 till 5 skördar. Bohvetet skuggar åkern väl, liksom

B alj växterna, af hvilka man i större skala företrädesvis odlar ärter, häst- eller åkerbönor, lins och vi eker.

Hästbönan trifves bäst på fuktig, lågland, bunden jord och företrädesvis vid kusten. Hon fordrar en jord rik så väl på gödsel som mineralämnen, mognar senast af de odlade grödorna och måste derför sås tidigt. Vid radsådd, passande jordmån och god kultur skördas 30 centner frö och 40 centner halm på tunnlandet. Bönorna äro ett förträffligt foderämne.

Arterna (pisum) älska deremot en torr, kalkhaltig, lucker, ren och varm jord och fördraga ej syra i åkern. I en för ogräs ren jord och när de äro af en tidigt mognande sort, kan gödning gifvas för ärterna, då de odlas som förfrukt för höstsäd. De mogna på 110 till 140 dagar och odlas ända till 58° nordlig bredd. Gallblommor, mjöldrygor och insekter äro de skadligaste hindren för en god afkastning af ärterna. Man skördar till 15 centner kärna och 40 centner halm, men ofta ej mera än 10 centner på tunnlandet.

Linsen (ervum) är äfven en vigtig baljväxt, som fördrager kyla rätt väl och odlas till 60° nordlig bredd. Han mognar på 150 dagar, bör odlas på lätt, varm jord med soligt läge, kräfver radsådd samt flitig rensning för att gifva fullgod afkastning, och beräknas denna, som är mycket olika, från 6 till 18 centner kärna samt 10 till 14 centner halm.

Ris är ett sade, som härstammar från Indien och der, liksom i Kina,

Fig. 210. Majs.

Källa: Internet Archive ·