Sida 206
Koksaltet
206
KOKSALTET.
af deras olika löslighet i vatten, och aHdeles så, som de skulle lagervis afsätta sig ofvanpå hvarandra, om man t. ex. från Nordsjön eller Medelhafvet i ett stort kar intappade en tillräcklig mängd hafsvatten, som der finge långsamt afdunsta.
Det åt preussiska sidan fortsatta spårandet af detta lager har enligt senaste underrättelser lyckats efter förväntan. I januari 1869 hade man vid Sperenberg nära Berlin borrat 1 000 fot djupt, hvaraf redan 670 fot i saltlagret. Samtidigt upptäcktes ett stensal tslager i gipsbrottet vid Segeberg i Holstein, der redan flera år förut borrningsförsök blifvit gjorda, men då utan framgång, emedan arbetet utfördes på en olämplig punkt och öfvergafs, då man hunnit 400 fot ned. Yid det nyare borrningsförsöket uppnåddes på 490* fots djup ett ganska fast lager af anhydrit, vattenfri svafvelsyrad kalkjord^ och sedan detta blifvit genomgånget, fortsattes borrningen i rent stensalt.
Fig. 123. Bergsaltslagret vid Cardona.
De ^nyaste fynden äro gjorda vid Inowraclaw i Posen. Från denna förrådskammare förses äfven de nordostligaste delarna af Tyskland med inhemskt koksalt, hvilket der förut genom den långväga frakten blef så dyrt,, att införsel dit af utländskt salt varit undantagsvis, medgifven.
På somliga ställen, såsom flerstädes på Sicilien, går bergsaltet i form af stora klippmassor upp i dagen. En bland de märkvärdigaste bergsaltsbildningar af detta slag, der saltet som en bergart på samma sätt som granit och skiffer deltager i jordskorpans bygriad, är saltlagret i dalen vid Cardona i Pyrenéerna (fig. 123).
I flera formationers skålformigt böjda skikt påträffas ganska ofta ett mer eller mindre salthaltigt vatten, saltkällor. Sådana naturliga saltkällor
Källa: Internet Archive ·
